SKIVNYTT. ”Det går osökt att tänka både på Allan Edwall och Jan Johansson,” skriver Bo Bjelvehammar, som lyssnat på Charlie Brolunds aktuella album ”Brunnen”.
Brunnen med Charlie Brolund
Blandat och gott,
från visa, jazz och pop
No Regrets Fonogram
Charlie Brolund ser ner i brunnen och låter vattnets speglingar bli till avgörande ögonblick i livet och minnen fästas på radband; i någon mån fånga det bästa, innan en slöja lägger sig över allt och livet tar slut. Och glömskan slår till.
Så gjorde även Pär Lagerkvist i sin diktsamling ”Aftonland” när poeten ser brunnens vatten som lämpligt för att på sin yta spegla stjärnorna, men inte till att lindra själens törst och vånda.
Alla människor äger och förvaltar en berättelse kring sitt liv; om känslor, tankar och om detta märkliga som det innebär att leva. Några har detta kvar inom sig, andra klär det i ord eller musik och låter andra ta del av det.
Berättelser binder oss människor samman, skapar sammanhang och gemenskap.
Charlie Brolund ger oss på sitt nya album ”Brunnen” i text och musik bilder och porträtt ur sitt liv, från olika tider, i relationer med andra och skilda utvecklingsfaser i livet. Hen knyter det ofta till särskilda händelser och egna upplevelser.
Ibland är det något vackert, ibland är det något stökigt och sjaskigt, det är alltid, vardagligt nära, mänskligt och personligt.
Både ur då- och nutid hämtar Charlie Brolund kraft; och det handlar ofta om den lilla människans stora och avgörande stunder. Om en förundran över allt som sker, om det som med fördel kan sållas bort och det som är värt att bevara och föra vidare.
Brolund låter sig inspireras av många musikaliska källor och rör sig i gränstrakterna av folkrock, jazz, visa och pop. Det går osökt att tänka både på Allan Edwall och Jan Johansson.
Stor hjälp har Charlie Brolund av skickliga medmusiker, särskilt Erik ”Erkka” Petersson och Jesper Lundquist.
bo.bjelvehammar@opulens.se
