TIDSDOKUMENT. Den Lausannebaserade kulturföreningen Rip on/off ger ut böcker som inte bara är intressant läsning av enskilda konstnärskap utan också ett ständigt växande tidsdokument, skriver Andreas Engström.
Konstnärligt oberoende handlar om former för både skapande och estetik. Detta blir tydligt under läsningen av den Lausanne-baserade kulturföreningen Rip on/off bokutgivning, menar Andreas Engström.
Idén om det konstnärliga oberoendet är paradoxal. Tänk bara på begreppet ”independent” eller ”indie”. Inte termen som sådan utan begreppet. Inom popmusiken syftar detta oberoende på en artist på ett mindre i ekonomisk avseende huvudsakligen oberoende skivbolag. Samtidigt har musiken i grunden en ofta kommersiell potential där ”indie” mest är en fråga om stil.
Inom konstmusiken gäller liknande paradoxer. Oberoendet handlar om oberoende från institutioner och offentliga medel där konstnären rör sig på en fri marknad. Denna utgörs mest av kommersiell film eller tv-spel eller (särskilt i USA) en konsertkultur med nyromantisk musik — motsatsen till vad man förknippar med oberoende i meningen stil.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Men oberoendet kan också definieras utifrån bilden av en konst som rör sig ”under ytan”, som är självförsörjande och estetiskt sökande. Den finns såklart, även om denna också kan omfamnas av institutioner och där det stilistiska kan inordnas i genremässiga fack.
Frågan om det oberoende väcks när jag läser i den samlade bokutgivningen av den Lausanne-baserade kulturföreningen Rip on/off. Sedan 2008 har de, genom förlaget Van Dieren Éditeur, med en bok om året porträtterat en internationellt verksam musiker eller ljudkonstnär. I någon mening handlar det om konstnärer som direkt eller indirekt definieras som oberoende. För visst handlar detta om det oberoende skapandets villkor eller filosofi som förlaget med dessa samlingar av till franska översatta texter vill diskutera.
Den första boken i serien ägnades den polske noisemusikern Zbigniew Karkowski. Ännu ett decennium senare och fem år efter Karkowskis död är det högintressant att läsa hur Karkowski kom att utveckla sin syn på konst som han menar är ett motstånd mot estetiska och strukturella dogmer inom samtidskulturen.
Vad frihet från dogmer beträffar, vad skulle vara mer oberoende än den Génération dakou, som som också utgör titeln på boken om den kinesiska musikern och ljudkonstnären Yan Jun? Undertiteln lyder Écouter, recycler, expérimenter (det handlar alltså om att lyssna, återvinna och experimentera). Fri från statliga eller privata aktörer bejakade den kinesiska experimentscenen från 90-talet det snabba inflödet av kultur från väst. Det rörde sig om format som cd, lp och vhs som strömmade in. Osorterat och fritt från hierarkier eller historia hamnade det i händerna på nyfikna konstnärer. Yan Jun är såväl konstnär och arrangör som uttolkare av den kinesiska dakou-scenen. Han är den kanske viktigaste katalysatorn för en experimentmusik som ofta ligger helt under den kinesiska radarn.
I Europa är det annorlunda. Här representerar Yan Jun ett närmat etablerat avantgarde-etablissemang och intar således position mellan oberoende och etablerad. Karkowski i sin tur gav ut skivor på små etiketter, spelade ofta i princip gratis, inte minst i Kina, men kunde i någon mån finansiera detta genom engagemang från offentliga uppdragsgivare. Ett annat exempel på en konstnär med flytande tillhörighet är Leif Elggren, som också presenteras i bokserien.
Det oberoende är ett flytande begrepp. Och mår nog bäst av att vara så. Rip on/off förmedlar bilder av hur ett oberoende kan uttryckas och fungera i en värld där den konstnärliga frihetens paradox att samtidigt läsa av och tvingas förhålla sig till den samtid man verkar i. På så sätt är bokserien på Rip on/off inte bara intressant läsning av enskilda konstnärskap utan också ett ständigt växande tidsdokument.
andreas.engstrom@opulens.se
