SKIVTIPS. Björn Gustavsson går igenom en rad aktuella inspelningar av klassiska verk på cd och dvd.
Bach, Cantatas BWV 45 och 198 & Motett BWV 118, Collegium Vocale Gent plus solister. Outhere, 2021
Bach, Partitas & English Suites, volym 1. Niklas Sivelöv. AMC, 2021’
Tartini, Violin Concertos 96 och 125 samt violinsonata G-moll. L’accademia della Rosa under ledning av violinsolist Giulio Plotino. Brilliant Classics, 2021
Scarlatti, Sonate a quattro. Les récreations. Ricercar, 2021
Vivaldi, instrumentala konserter. Arte dei Suonatori, blockflöjtssolist Bolette Roed. Pentatone, 2021
Brahms, Symfoni c-moll plus ouvertyr opus 80. NFM Wroclaw Philharmonic. NFM, 2021
Tjajkovskij, Symfonierna 2 och 4. Tonhalle-Orchester Zürich. Alpha-Classics, 2021
Fauré, Piano quartets, opus 15 och 45. Quartetto Werther. Brilliant Classics, 2021
Isabella Lundgren, Look for the silver lining. Ladybird, 2021
Dvd: Verdi, Requiem. Filharmonico Arturo Toscanini, Coro del Teatro Regio di Parma och en rad solister. Dirigent: Roberto Abbado. Dynamic, 2021
Dvd: Le Corsaire, balett baserad på Lord Byrons verk med samma namn. La Scalas orkester och balett. Major, 2021
”Det är dig sagt, människa, vad som är gott…” Så sjunger kören i inledningen till Bachs kantat nr 45, som i likhet med de flesta Bachkantater består av omväxlande kör- och solistpartier och däremellan recitativ. Både denna kantat och motetterna görs utmärkt av den samspelta ensemblen Collegium Vocale Gent, ledd av renommerade Philippe Herreweghe. Orkester, kör och solister framträder med utomordentlig balans mellan stramhet och expressivitet, mellan disciplin och innerlig hängivelse. En vital puls genomsyrar tolkningarna – alltsammans framstår som kammarversioner av Bachs stora passionsverk.
Bachs partitor och engelska svit klingar förföriskt när Niklas Sivelöv ikläder dem flygelklanger – låt vara att instrumentet här ljuder med en lite spetsig klang; å andra sidan framhävs därigenom Bachs ”matematiska” skönhet. Sammantaget en storslagen, meditativ musikupplevelse: genomarbetade och genomreflekterade tolkningar.
Tre violinsonater av Tartini plus g-moll-sonatan med ”djävulsdrillen”: detta bjuds på L’Accademia della Rosas nya skiva, ledd av Giuolo Plotino, vars solistiska barockviolin från 1751 har en mjuk, förförisk klang. Trots en ibland något skev/oklar ljudbild från ensemble/solist erbjuder denna inspelning en verklig högtidsstund för barockmusikälskaren.
Alessandro Scarlattis ”Sonate a quattro”, från 1725 är tidstypiska – men icketypiska i det faktum att de saknar continuo-stämma (vanligen cembalo). Resultatet blir en lite svävande, mörk brygd som ibland vetter åt Purcell-hållet. Tätt och välspelat, men kanske aningen för välfriserat; jag skulle emellanåt önska en mer frejdig attack, ett större mått av hörbar passion.
Under ledning av skickliga blockflöjtisten Bolette Roed har ensemblen Arte dei Suonatori spelat in Vivaldis ”Årstider” – men ändå inte: man har rafsat ihop sexton Vivaldi-konserter och grupperat dem under den årstid man tyckt att de liknar. Mycket godtyckligt: i mina öron kunde vinterkonserterna lika väl vara sommarkonserter. Alltsammans är oklanderligt framfört, men även här saknar jag den där riktiga inlevelsen i musiken, trots att den genomgående präglas av så pregnanta melodiska och rytmiska idéer.
Tonhalle-orkestern i Zürich och Paavo Järvi: en sagolik kombination
Wroclaw-filharmonikerna under flerfaldigt Grammis-belönade Giancarlo Guerrero gör storverk i sin tolkning av Brahms symfoni nr 1. Vi möter här en symfoniker som ännu söker sin väg – i skuggan av Beethovens ”idealsymfonier”. Som så ofta i Brahms orkestermusik anas tydligt Beethoven-influenserna.
Tonhalle-orkestern i Zürich och Paavo Järvi: en sagolik kombination – så även i dessa tolkningar av Tjajkovskijs symfonier 2 och 4. Tolkningarna görs så ”smooth”, så perfekt, att man förtroendefullt bara kan luta sig tillbaka i dessa excesser av senromantisk hängivenhet – låt vara emellanåt av det mer lättflytande slaget.
Faurés pianokvartetter 1 och 2 – mörka, mustiga, ljuvligt sensuella – görs enastående väl av Quartetto Werther, som spelar med kompromisslös ingivelse och hängivenhet – och sådant kan som bekant göra under med nästan vilken musik som helst.
Unga men redan så meriterade jazzsångerskan Isabella Lundgren har satt samman ett program betitlat ”Look for the silver lining” där hon med delvis nyskapande arrangemang och med en grupp unga jazzmusiker sjunger standards som ”Pick yourself up” och “What a wonderful world”. Hennes röst är lagom slipad, och hon förmår också twista till den för att få fram den där ruffiga accenten som hör genren till.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Två nya musik-dvd:s: Verdis Requiem i en live-inspelning från Parma-festivalen 2020, med kör, orkester och solister under Roberto Abbado. Lite speciellt, breddat sound när alla står utglesade i pandemitid – och mitt i allt känns det som att det också blir ett requiem över det hårt covid-drabbade Italiens sorgsna öde. Alltsammans mycket bra – men inte riktigt La Scala-klass.
En live-balett från precorona-tid på La Scala erbjuds på dvd:n med ”Le Corsaire”, en balett komponerad av fransmannen Adolphe Adam. Det är musik helt i linje med Tjajkovskijs – och även den klassiska koreografin, dräkterna och dekoren i denna uppsättning får mig att tänka på klassiker som Nötknäpparen. Le Corsaire har karaktären av ”nummer-balett”: ett pärlband av uppvisningsdans. Romantiskt, traditionellt, välspelat, väldansat.
bjorn.gustavsson@opulens.se
