“Jag har fått vänner för livet”

I SAMARBETE MED PARTNER. Känslan för rättvisa brinner fortfarande. Som ung valde Margareta Mörck juridiken och fann att steget mellan folkrätt och familjerätt är inte så långt. När hon gav sig in i asylrätt valde hon även att engagera sig som god man för ensamkommande ungdomar, om detta berättar hon i sin bok God kvinnas berättelse.

”För vi är nog flest goda kvinnor till de ensamkommande barnen” skriver Margareta Mörck i inledningen. Hon var en av de många som öppnade sitt hjärta, ville göra nytta för några av de många som kom med flyktingvågen 2015. Flest kom från inbördeskriget i Syrien men så var där gruppen med ensamkommande, mest pojkar, från ett annat inbördeskrig som pågått i många år – Afghanistan – och som anslöt till skarorna som tog sig norrut genom Europa.

En tid efter ankomsten tilldelas minderåriga asylsökande en god man, som fungerar som förälder, och som bland annat ska lotsa dem genom ett Myndighetssverige som få infödda svenska medborgare har kontakt med. Inspirerad av en god vän blev Margareta Mörck god man till en pojke, som för läsaren går under namnet Q. Ett halvår senare tillkom N.

Även för den erfarna juristen blev uppdraget många gånger en utmaning eftersom det handlar om andra frågor. De första anteckningarna som god man, födde idén om en bok, som skulle kunna bli vägledning för andra goda män eller för intresserade i allmänhet. Margareta skrev också boken, som innehåller en mängd fakta, för att de som vill, kan ta reda på fakta i frågan. Det finns så många som har åsikter men egentligen vet väldigt lite, säger Margareta.

Nu är den här: God kvinnas berättelse – Lotteriet i asylprocessen.

– Jag valde att utbilda mig till jurist eftersom jag ville ha ett pondusyrke. Folk lyssnar om man säger att man är jurist.

Vi möts på ett kafe i Stockholm, Margareta Mörck och jag har kommit resande från varsitt håll. Kajutan, kafeets minsta rum, ger oss samtalsro i storstadsbruset. Vi är årsbarn, vilket väcker min förtjusta nyfikenhet. Årgången 1953 var liten jämfört med de stora 1940-talskullarna som brusade fram som hippies, mods och vänstervåg. Hur upplevde hon vår ungdomstid, vilka val gjorde hon?

Det visar sig att Margareta först gifte sig och bildade familj. Hon arbetade som administratör på Vägverket i Borlänge. Men hon ville vidare, och så småningom blev det juridik. Småbarnsmamman pendlade till Uppsala.

– Att jag pluggade juridik berodde ändå på att jag hade ett rättvisepatos. Jag var intresserad av folkrätten.

Det känner jag igen: studenter som ville jobba för SIDA eller drömde om FN-uppdrag runt om i världen. Inte minst de juridikstudenter som specialiserade sig på folkrätt och sökte sig mot UD, Utrikesdepartementet. Margareta Mörck hittade orättvisor på närmare håll och arbetade med familjerätt – ”många människoöden” – under sina första år som utbildad jurist.

– På 1970-talet var jämställdhet på tapeten. Jag upptäckte att lagstiftningen inte alls var jämställd.

1965 hade lagar införts mot våldtäkt inom äktenskapet. 1971 hade sambeskattningen, som på sätt och vis osynliggjorde gifta kvinnors arbete, upphört. Men fortfarande var kvinnor underställda män på flera sätt, inte minst i yrkeslivet.

Så tog karriären en helt annan vändning. Sverige var på väg in i EU och någon måste hjälpa till på den resan. Efter ett första projekt på Vägverket följde nya uppdrag, i Sverige, EU och internationellt, inklusive chefsjobb.

– Alla har rätt att söka asyl. Alla har inte rätt att få asyl, man måste kunna bevisa sina skyddsskäl, säger Margareta Mörck.

2015 kom den stora flyktingvågen och med den ett stort behov av både gode män och jurister. Margareta Mörck, hade flyttat till Uppsala, startat en egen juridisk byrå och såg ännu ett uppdragsområde att komplettera sitt utbud med – asylrätt. Med ungdomens drivkraft i ryggen – folkrätt – fräschade hon upp gamla kunskaper och byggde nya med kurser hos Advokatsamfundet och Amnesty.

– Det är svårt att jobba som jurist inom asylrätten. Och halvt utmattande.

Margareta Mörck vet att hon i sin roll som den asylsökandes offentliga biträde kan vara dennes enda chans till att få stanna i Sverige. Om hon lyckas få fram de bevis som krävs för att visa att den asylsökande är hotad till livet eller att talibanerna tagit över just den byn.

– Det är ytterst få av dem som jag företrätt som jag anser saknar de skyddsskäl som krävs, men det är ytterst få som har fått stanna i Sverige, säger hon.

Men God kvinnas berättelse handlar inte om rollen som juridiskt ombud för asylsökande.

– När man jobbar som asylrättsjurist träffar man en person några få gånger, två eller högst tre, och då ska man prata asyl. Men de som söker har många fler bekymmer. Jag var nyfiken på att få hela bilden av hur det fungerar när någon kommer till Sverige.

Den psykiska pressen är stor på den som är ung asylsökande och väntar på att livet i Sverige kanske ska börja på riktigt. De asylsökande får vänta alldeles för länge, år efter år innan deras prövning sker. Under tiden hinner de bli vuxna och fylla 18 år, vilket gör det ännu svårare att få stanna i Sverige.

– Är jag så god egentligen? Det ville jag också ta reda på. Jag ville utmana mig själv. Jag tvekade också, erkänner hon, och hade mina föreställningar av hur människor från andra kulturer är. Men jag har slagit hål på en och annan fördom, lärt mig massor och fått nya vänner för livet.

För de ungdomar som fått vänta på att få besked om uppehållstillstånd förordar hon amnesti framför den undermåligt skrivna gymnasielagen. Lagen gäller bara vissa ungdomar, bygger inte alls på skyddsskäl utan bara på tider som måste stämma. Man ska ha kommit före ett visst datum, väntat 15 månader på sitt första besked och ha varit över 18 år när man fick sitt avslag. De som faller utanför får inte stanna enligt gymnasielagen. Och de som får stanna måste hela tiden bevisa att de ”duger”. De måste gå på gymnasiet och därefter måste de skaffa sig ett arbete. Det blir en oerhörd press, både på de som får tillfälligt uppehållstillstånd med vissa villkor och på dem som flyter omkring som papperslösa i Sverige.

Dagboksnoteringarna berättar om en god kvinna som ställer upp och försöker reda ut. Hon talar med skolledare och handläggare, märkligast är kanske när hon följer med på åldersbestämning. Det handlar också om växande vänskap och värme. Och ja, både Q och N har fått stanna.

Insprängt i God kvinnas berättelse finns också nyttig fakta. Jag tänker att det är så här en jurists utredning ser ut. Det handlar om Afghanistans politik, religion och seder, om flyktingstatistik, asyllagstiftning och regler för återvändande samt kommunala regelverk. Sist i boken intervjuar hon andra, gode män, offentliga biträden, socialsekreterare och en enhetschef på Migrationsverket.

God kvinnas berättelse kom ut hösten 2019. Margareta Mörck försöker komma ut och tala om sitt ämne så mycket hon kan. Hon vill påverka och arbetet med boken har gett henne verktyg och argument. Utöver boken som god man har Margareta också skrivit flera böcker, bland annat en deckare: Kniven eller de bruna skorna.

– Det är en hård värld vi lever i. Hade vi inte krig och fattigdom skulle inte så många behöva komma. Det är där vi behöver lägga resurserna, konstaterar Margareta Mörck.