PROSA. Thomas Almqvist har läst ”Fiskarnas Kristus” av Yoel Hoffmann och konstaterar att romanen är underhållande med en intensiv känsla av närvaro. Han konstaterar också att Hoffmann är en ytterst tydlig författare, som dessutom har en skarp psykologisk blick.
Fiskarnas Kristus av Yoel Hoffmann
Översättning från engelska: Gabriel Itkes-Sznap
Rámus
Yoel Hoffmann föddes i Rumänien och flydde som barn undan nazisternas förföljelser till Brittiska Palestinamandatet. Han växte upp på barnhem men kom i ungdomen att resa till Japan, där han bodde två år på ett zen-kloster och där han senare också doktorerade. Han debuterade som författare 1988 och har sedan dess skrivit ytterligare tio skönlitterära böcker, förutom akademiska verk och översättningar. Han har kallats för det hebreiska avantgardets främsta författare och Israels svar på Jorge Luís Borges och är sedan några år tillbaka en kandidat till Nobelpriset i litteratur.
I ”Fiskarnas Kristus” summeras faster Magdas liv från Wien till Tel Aviv. Det är ett berättarpussel, där vi som lever inte vet vad som är viktigt, då det händer. Hon föddes i Wien och är fortfarande tysktalande efter decennier i Tel Aviv. Hoffman lägger i 233 korta stycken en minnesmosaik över hennes liv och människorna runt omkring henne. Han skapar ett drömlikt berättarpussel, då vardagshändelser blandas med filosofiska insikter. Det är minnesfragment från hennes barndom, om två stulna handväskor, poesi, apfelstrudel, hennes drömmar och äktenskap, om en manlig beundrare och en vän som kommer på besök med en hink med en levande karp från floden Jordan. Faster Magda delade upp sitt liv i två perioder, ”då när min man fortfarande levde” och ”nu”. Med ”Fiskarnas Kristus” introduceras Hoffmanns författarskap för första gången på svenska.
Farbror Herbert och faster Magda tog hand om Yoel, när han tidigt blev föräldralös. Han har en lagom ironisk distans till henne, när han berättar om hennes liv och blandar stort med smått. Hennes tankar rörde sig som i cirklar i livets periferi, som stora fartyg och hennes vitalitet kom från livsviljan ur den inre livskraften. Hoffman skildrar henne naket och rakt på sak utan några som helst förklädnader, när hon möter livet och döden, men också våldet och grymheten. Människorna lever i en bräcklig och opålitlig verklighet, som hela tiden hotas av sönderfall och död. Alla människor minns olika, men för faster Magda var minnet ett sätt att skapa mening i tillvaron. Här finns en hel del humor också, som balanserar det ofta allvarliga innehållet.
Det finns en charmig lättsamhet och en friskhet i Hoffmanns sätt att skriva och jag gillar verkligen hans direkta och personliga tilltal. Ödmjukhet och värdighet tycks karaktärisera hans sätt att berätta och här finns också en självklar lågmäldhet och återhållsamhet i uttrycket.
Han skriver rakt på sak och mycket genomskinligt, vilket gör romanen både njutbar och riktigt lättläst. Tonen i texten kan vara lite eftertänksam, nästan lite vemodig men språket är hela tiden lätt, klart, spänstigt och mycket övertygande. Allt detta gör Hoffmann till en ytterst tydlig författare, som dessutom har en skarp psykologisk blick. ”Fiskarnas Kristus” är en stor, liten roman (bara 109sidor), som på mig gjort ett varaktigt intryck, då den är underhållande med en intensiv känsla av närvaro.
thomas@opulensforlag.se
