DIKTATUR. “Vad som känns mest hoppfullt i Stig Fredriksons bok är de många som protesterar och ändå ger sig ut på gatorna”, skriver Lena S Karlsson som läst Sista Ordet.
Sista ordet av Stig Fredrikson
Carlsson Bokförlag
I dessa dagar då Putin och Ryssland förefaller skakat av det motstånd de möter i Ukraina – även om Ryssland fortfarande dominerar vitala delar och spyr ut förödelse över städer och byar — kan man skönja lite hopp. Men vem vågar motstå makten i Ryssland, som trots sin radikala författning mest av allt liknar en diktatur, där en återuppstigen sovjetisk korruption blir allt tydligare. Allt sedan Vladimir Putin grep makten 2000 har greppet om de intellektuella och det folkliga motståndet ökat, liksom kontrollen över näringslivet, folken och massmedierna.
Slavisten och Rysslandskännaren Stig Fredrikson har i boken Sista ordet publicerat en hel rad av “posledneje slovo”, det vill säga slutanföranden i rättegångar som drabbat de åtalade som protesterat mot makten och övergreppen mot oskyldiga, genom att sätta dem i ett sammanhang där maktmissbruket kläs av. Här har de åtalade kunnat protestera mot förtryck och en accelerande ofrihet.
Det är knappast någon nyhet längre, men Vladimir Putin använder rättsväsendet på samma sätt mot dissidenterna som makthavarna gjorde under Sovjettiden, De som sitter på de anklagades bänk spärras in i läger och hårda fängelser, där inte så få hungerstrejkar för att få sina basala behov tillfredsställda. Flera har utsatts för psykiatrisk tvångsvård.
Dessa rättegångar påminner i hög grad om hur 70-talets dissidenter och författarrättegångar som, till exempel de mot Sacharov och Brodskij, gick till. Brutalt bedrevs jakten på människor som krävde sina medborgerliga rättigheter. Ryssland har en av världens mest progressiva författningar, som sätts ur spel av Putin, liksom tidigare skedde i Sovjet. I författningen finns bland annat demonstrationsrätten inskriven, idag är alla demonstrationer olagliga och omöjliga att genomföra på grund av massivt polisvåld och massarresteringar.
Stig Fredrikson beskriver hur åtskilliga av de åtalade är unga och kontroversiella, som medlemmarna i Pussy Riot vilka dömdes till två års fängelse för huliganism efter ett framträdande i Kristi Frälsares katedral, där Nadezjda Tolokonnikova, Maria Aljochina och Jekaterina Samutsevitj framförde en blasfemisk punkbön för att påvisa sambandet mellan Putin och den ryskortodoxa kyrkan.
[prenumeration]
Putins mest namnkunnige och oräddaste kritiker är Aleksej Navalnyj som 2020 förgiftades av nervgiftet Novitjok, hans kalsonger kontaminerades av giftet och det var bara tack vare rådiga ingripanden av andra motståndsmän som hans liv var möjligt att rädda på ett sjukhus i Berlin. Under rättegången drev han högljutt och totalt orädd med Putin som “kalsongförgiftaren”. Han avtjänar nu ett straff om tre och ett halvt års fängelse.
Vad som känns mest hoppfullt i Stig Fredriksons bok är de många som protesterar och ändå ger sig ut på gatorna. De flesta är födda under Putins regim men förklarar att de trots allt de vet och har sett inte alls är rädda.
Många “posledneje slovo” har översatts och publicerats på nätet så de är kända utanför Rysslands gränser. Fler har anslutit sig till en växande opposition med anknytning till Aleksandr Solzjenitsyn, vars olika manus Stig Fredrikson för övrigt smugglade ut till västvärlden på 70-talet.
Sista ordet är en vitamininjektion i vintermörkret, en hyllning till de modiga och stridbara människor som vägrar att vika ner sig för en av världshistoriens mest obehagliga diktatorer.
info@opulens.se
