PROSA. Idag är det Förintelsens minnesdag och 75 år sedan Auschwitz befrielse. Romanen Det var jag som skulle dö av Natalie Verständig Axelius känns som ett mycket viktigt bidrag till den redan omfattande vittneslitteraturen, skriver Elisabeth Brännström.
Det var jag som skulle dö av Natalie Verständig Axelius
Natur&Kultur
Varje år på jom kippur tar Natalie Verständig Axelius fram sin morfar Samuel Janowskis anteckningar, renskrivna och sparade av hennes mamma Sara. En personlig tradition som hon ägnat sig åt sedan hon var ung, men ändå gammal nog för att få läsa sin morfars minnen från förintelsen. Hennes mamma har försökt skydda henne från det smärtsamma innehållet, men Natalie som vill känna sig nära sin morfars upplevelser, läser ändå och börjar förstå vikten av att bevara och dela med sig av hans minnen till kommande generationer. Hon tar därför vid där hennes mamma börjat och ett av stegen i processen blir att skriva boken Det var jag som skulle dö. Samuel Janowskis anteckningar får litterär form och en mycket stark berättelse om hans tidiga liv i Polen, tiden i koncentrations- och arbetsläger och livet i det tidiga femtio-talets Sverige, återskapas.
Natalie Verständig Axelius berättelse är skriven i två skikt. Dels behandlar hon sin morfars liv i Polen fram till flykten till Sverige och dels väver hon skickligt in Samuels första tid i Stockholm, där allt går ganska bra, men där en ständig oro ändå alltid finns närvarande och skuldkänslorna ligger och skaver i själen. Av Samuels fyra bröder är det bara en, Rachmiel, som överlevt kriget, hans tvillingbror Fischel, som Samuel svurit på att rädda från Bergen-Belsen, dör strax efter att lägret befriats, trots att det är Samuel som ligger nära döden i samma barack. Chocken släpper aldrig taget och det gör inte heller sorgen över de andra släktingarna som mördats av nazisterna: bland många andra räknar han sin mamma och lillebror som sköts i skogen utanför Chelmno tillsammans med den äldste broderns unga fru och lilla dotter, och farföräldrarna som dog i gettot i Lodz. Den ende som finns kvar befinner sig långt borta i Israel.
Samuel Janowski växte upp i den lilla staden Zdunska Wola, inte långt från Lodz i ett traditionsbundet judiskt hem. Uppväxten var trygg och fram till att kriget bröt ut hade Samuel inte mycket att frukta, det som mest störde honom var en längtan till storstaden; livet i hemstaden kändes, för honom liksom för många andra rastlösa tonåringar, lite för reglerat och instängt. När kriget sedan kom och de judiska invånarna i Zdunska Wola antingen mördades på den plats där de levt hela sina liv eller förflyttades till läger som få av dem överlevde, kom han tidvis att undra över sin längtan bort från sin familj och deras omsorger. Samuel Janowski skildes tidigt från sina närmaste släktingar och tillbringade flera år i olika arbetsläger för att till sist hamna i Bergen-Belsen. När lägret befriades kom han tillsammans med flera andra unga överlevare först till Gotland för att senare flytta till Stockholm, en stad som han kom att älska som sin egen.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Det var jag som skulle dö känns som ett mycket viktigt bidrag till den redan omfattande vittneslitteraturen. För svenska läsare ger skildringen av judiskt liv i Stockholm berättelsen en extra dimension. Samuel går till en liten Stiebel dold bakom en sjaskig fasad på Biblioteksgatan; på fredagarna håller man shabbat, påsken firas efter judisk tradition; vissa traditioner behålls medan andra kanske skrotas. Ibland tar Samuel sig till exempel en räkmacka, trots att räkor inte är kosher, och barnen skickas inte till judiska skolor. Önskan att passa in är stark, liksom önskan att hålla fast vid en judisk identitet. Genom en pregnant prosa där skiftningar mellan du-form och tredje person bildar berättelsens olika skikt, skapar Natalie Verständig Axelius en transparens som leder oss från för-krigstidens Polen genom förintelsens mardröm till Sverige och folkhemmet som plötsligt framträder i ett nytt ljus. Det här är en bok som det går att återvända till många gånger och som fungerar utmärkt väl både som litterärt verk och viktig vittnesberättelse. När man fått ta del av Samuel Janowskis värld och tankar blir det mycket svårt att glömma honom.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
