Viktig roman, men inget mästerverk

PROSA. ”Tjeckiens första flyktingroman” är mindre intressant som litteratur betraktad, även om den onekligen är relevant som debattinlägg, anser Anna Remmets.

Materialtrötthet av Marek Šindelka
Översättning: Marie Wenger
Rámus
 

Materialtrötthet, eller materialutmattning, betyder att ett material långsamt bryts ner för att till sist ofta gå sönder. I den tjeckiska författaren Marek Šindelkas roman, som har kallats ”Tjeckiens första flyktingroman”, betecknar ordet också de extrema påfrestningar som den mänskliga kroppen på flykt utsätts för, men för även tankarna till den språkförskjutning som ägt rum i samhället och som gör att det nu är helt normaliserat att tala om människor som ting, som ”volymer”.

Materialtrötthet följer Amir och en namnlös, trettonårig, pojke. Båda är på flykt genom ett fientligt Europa, Amir på jakt efter den bror han separerats från. Platserna de rör sig på är inte geografiskt specificerade vilket stärker intrycket av en ändlös golgatavandring och även fungerar som motvikt till det europeiska narrativet enligt vilket flyktingar utmålas som ”vällande” in från ett abstrakt, ständigt krigsdrabbat ”Mellanöstern”. Amir och pojken går genom snötäckta landskap där kylan gör att de förlorar känseln. De ligger i bakluckan på bilar och kvävs, de klamrar sig fast vid tågvagnar och håller på att krossas på rälsen när de tappar greppet. De misshandlas sadistiskt av lokalbefolkningen.