VINYL. Torsdag och dags för ärtor och punsch och ett möte med en man som på sin tid satt i Svenska Akademien. Jesper Nordström dammar av en talskiva med en uppburen poet och författare som hade sina rötter i Skåne.
En dag mellan gymnasiet och universitetet när jag fortfarande var hemmaboende föreslogs det att vi skulle åka och se på Oderljunga Lanthandelsmuseum. Lillgammal och detaljinriktad som jag var redan då lät det i mina öron som ett helt okej projekt.
Vi åkte även förbi författaren och poeten Artur Lundkvists födelsehus; ett ganska dystert mossbelupet hus som det inte gjorts mycket musealt av.
Oderljunga är också den mest granskogsdeppigaste delen av Skåne, långt ut på osäkra vägar med grönt i mitten och helt skilt från kollektivtrafik. Det lär dröja innan art directors och hippa krögare från Stockholm invaderar detta hörn av södern.
Hösten därefter var det dags för litteraturvetenskap i Lund och jag tyckte nog att Artur Lundkvists författarskap var lite väl yvigt och bullrigt. Att han borde ha putsat och strukit ner sina texter en smula.
Samtidigt tänkte jag att är man född och uppvuxen i en obygd som Oderljunga har man nog mycket att leva ikapp och då ligger det nära till hands att överkompensera.
Det är väl ingen hemlighet att han i Svenska Akademien var rätt bullrig och dominerande. Fast här framstår han mer som en sådan där klurig gubbe i skogen som Lasse Holmqvist var ute och intervjuade med skakig handkamera, ett förfarande som då sågs som fräckt och nyskapande.
Nå, den här lp:n står där lite pliktskyldigt i skivbacken då det inte finns något av Artur Lundkvist i bokhyllan.
Jag får väl försöka uppskatta det genom några genomspelningar till. Du kan själv göra ett försök här!