HÄMND. Våldtäktstemat och behovet av personlig hämnd genomsyrar den här romanen men Sarah Vaughan lägger också stor vikt vid att vända på nästan varenda rutten grundsten i klassamhället, skriver Elisabeth Brännström.
Efter skandalen av Sarah Vaughan
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Albert Bonniers förlag
Exakt klockan kvart i nio den tjugoförsta oktober 2016 raseras utan förvarning den brittiska överklassfrun Sophie Whitehouses värld när hennes man James Whitehouse, populär minister i regeringen och nära vän med premiärministern, erkänner otrohet med en kvinnlig kollega. En nyhet som pressen genast sätter tänderna i. Sophie, James och deras två små barn befinner sig snart mitt i ett mediadrev som accelererar när kvinnan dessutom anklagar James för våldtäkt.
Sophie, som tvingas se sin man på de anklagades bänk samtidigt som hon måste lyssna på hans bortförklaringar, börjar snart tvivla på trovärdigheten i hans historia. Gamla, obehagliga minnen från parets studietid i Oxford tränger sig också på och Sophie känner sig alltmer pressad. Ska hon oreserverat stödja sin man och skydda sitt ombonade, privilegierade liv, eller ska hon ange honom för ett brott som hon vet att han en gång i tiden varit medskyldig till?
Den som får i uppdrag att utreda fallet är den erfarna brottsmålsadvokaten och sexualbrottsspecialisten, Kate Woodcroft som av flera anledningar blir själa-glad när fallet hamnar på hennes bord. Förutom det faktum att Kate behöver ett fall som kan göra henne känd för allmänheten har hon också starka personliga skäl till att vilja hämnas på James Whitehouse. Skäl som har sina rötter i 1990-talets Oxford dit den unga, smarta arbetarklasstjejen Holly Berry från Liverpool anländer som stipendiat. Hennes problem med att passa in bland överklass-studenterna kompenseras snart av hennes lust att studera och delta i studentlivet, men just som hon börjat finna sig tillrätta inträffar något som skadar hennes självkänsla så svårt att hon lämnar Oxford för att aldrig komma tillbaka. Bakom sig lämnar hon Sophie, James och Tom, tre personer som har stor anledning att dölja sanningen bakom hennes flykt.
I Efter skandalen har den brittiska författaren Sarah Vaughan skapat ett hållbart romanbygge och en spännande, välstrukturerad berättelse om konsekvenserna av sexuella övergrepp och om de maktstrukturer och lojaliteter som fortfarande styr det brittiska klassamhället. Hon navigerar säkert och kunnigt genom miljöer som hon själv är välbekant med, den starkt överklassdominerade universitetsmiljön i Oxford och den lika konservativa och privilegierade världen hos advokatkåren vid Inner Temple och hos regeringsmakten i Houses of Parliament, där gamla Etonelever och Oxfordstudenter i missriktad lojalitet backar upp varandra, hur allvarliga förseelser det än gäller.
Våldtäktstemat och behovet av personlig hämnd genomsyrar den här romanen men Sarah Vaughan lägger också stor vikt vid att vända på nästan varenda rutten grundsten i ett klassamhälle där det man inte kan köpa för pengar kan tas med våld utan alltför svidande efterverkningar och där alla, oavsett klasstillhörighet, förväntas känna till reglerna. Hon lyckas väl med att skapa ett konservativt färgat skräckscenario och bilden av det brittiska samhället är minst sagt extremt avskräckande, speciellt den obehagliga skildringen av universitetsklubben vid Oxford, Libertinerna, där James Whitehouse och hans bäste vän Tom, den blivande premiärministern, vaskar champagne, svinar ner på restauranger och sexuellt ofredar kvinnliga studenter bara för att till sist hala upp en sedelbunt ur fickan och vända ryggen åt förödelsen de orsakat.
Avskräckande som det här är ruvar det dock något annat isande obehagligt i bokens avslutande stycke och det är budskapet som ligger inbakat i Kate Woodcrofts tankar om det ackusatoriska rättssystemet där resultatet, enligt henne, mest bygger på väl uppbyggd argumentation snarare än på en önskan om att komma åt sanningen och fälla förövaren. Folkopinionen, alltså pressen och sociala medier, dömer annorlunda, funderar hon, och om en förmodad förövare hängs ut och anklagas tillräckligt många gånger och det skriks tillräckligt högt i leden, kan dennes liv fördärvas totalt.
Inte heller ett mål att vilja uppnå och lika lite en värld jag vill leva i som det konservativa skräckvälde Sarah Vaughan lyckats så bra med att skildra.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
