Vad är rhizomatisk pedagogik?

SPRÅKLÅDAN. Hej! Mats heter jag och jobbar  på en 4-9 skola. Som obehörig märker jag att jag ibland håller masken när det kommer upp terminologi från beteendevetenskap och pedagogik. Till exempel formuleringen rhizomatisk pedagogik. Vad är det? 

Hej Mats! Ja, du det var lite att bita i, för ordet kommer från kanske 1900-talets mest dunkla och inflytelserika filosofiverk, boken Tusen Platåer av Felix Guattari och Gilles Deleuze. Eller egentligen inte, för ordet rhizom är från början närmast synonymt med mycel, det vill säga det nät, de trådar som egentligen är själva svampen eller andra mer omfattande rotsystem, som trädgårdsmästare irriterar sig på för de är så svåra att få bukt med.

Men när det gäller fransk postmodern filosofi är det såklart knepigare än så.

Deleuze hela projekt i egenskap av filosof och föreläsare på College de France var att ifrågasätta det platonska tankegodset inom västerländsk filosofi och därtill vår tendens att bygga upp kunskap genom traditionella hierarkiska system.

Då passar ett snårigt rotsystem under jorden såklart som en provokativ och tankeväckande alternativ modell.

Det hör också till saken att hans skrivsamarbete med Guattari hela tiden rörde sig ifrån det europeiska och högkulturella för att hämta tankemönster och tänkesätt från så kallat primitiva kulturer.

Men blev du nu klokare på detta? Om vi går tillbaka till “stenåldern”, då det stod en fröken vid svarta tavlan och eleverna var tysta i bänkarna, ja, hur såg kunskapshierarkierna ut då? Kanske gick Olle eller Anna fram och satte upp bilden av ett lok på en flanellograf under ordet ”substantiv” eller en gul platta under ”adjektiv”. Från den blodlösa abstrakta etiketten till det konkreta exemplet.

I det rhizomatiska upplägget drar pedagogen linjer mellan helt till synes slumpmässiga ord. ”Gul ” med linje till ”Sol” med linje till ”adjektiv” med linje till ”min pappa blev röd i ansiktet på Mallorca”. Det vill säga alltings möjliga koppling till allting.

Det rör sig om en mer dialogbaserad pedagogik där även valet av koppling är ett ämne att diskutera och fördjupa sig i. Kartan över en sån lektion liknar mer ett trassligt nätverk under gräsmattan än ett träd.

Jag misstänker att Jan Björklund sitter i kulisserna och muttrar nått om flumskola nu, men det positiva är att eleverna inte bara lär sig ämnet, de lär sig också att lära genom reflexion över varför man gör kopplingar mellan ting och begrepp.