Unik inblick i Bergmans kreativa process

Litteratur.
Ingrid Thulin och Ingmar Bergman. Foto: Wikipedia Commons

IDÉPRÖVNING. Ingmar Bergmans arbetsböcker präglas av ett lustfyllt prövande. Nu ges de ut i samband med hundraårsminnet av regissörens födelse.

Arbetsboken 1955–1974 av Ingmar Bergman
Norstedts 2018

Om Ingmar Bergman har det skrivits spaltmil efter spaltmil. Nya dokumentärer och utställningar produceras liksom uppsättningar av Bergmandramer under detta jubileumsår då Ingmar Bergman skulle ha fyllt 100 år. Norstedts förlag väljer att ge ut tidigare opublicerat material i sex praktupplagor samtidigt som man ger ut ”filmberättelserna”, det vill säga originalmanuskript till åtskilliga av Ingmar Bergmans filmer. Totalt rör det sig om inte mindre än 34 band, alltså ytterligare några hyllmeter i den redan digra Bergmanlitteraturen.

Trots den massiva forskningen och spridningen av Ingmar Bergmans verk i alla dess former finns en förhållandevis okänd sida av geniet, nämligen författaren Bergman, nyligen uppmärksammad i Jan Holmbergs monografi Författaren Ingmar Bergman, där han fokuserar på frågan om huruvida Bergman ursprungligen ville bli författare, i begynnelsen den fyrtiotalistiska riktning som präglade hans ungdom. Några verk publicerades, men Ingmar Bergman vägdes av den samtida kritiken och befanns för lätt.

Skaffa Opulens nyhetsbrev gratis!

 

 

Ingmar Bergman skrev under hela sitt liv: essäer, föredrag och artiklar men också uttalade skönlitterära verk. Sitt genombrott fick han med den självbiografiska Laterna magica, som under 90-talet följdes av en rad filmberättelser, ett slags kortromaner och som Jan Holmberg visar litteratur i egen rätt. Ingmar Bergman var sedan ungdomen en passionerad lustskrivare och lustlögnare. Han fyllde bland annat ett sextiotal arbetsböcker, som nu ges ut i två volymer i redaktion och urval av Jan Holmberg. Den första omfattar åren 1955–1974, en tid då Ingmar Bergman utvecklades från en provinsiell storhet till internationellt genombrott som regissör med filmer som Smultronstället, Det sjunde inseglet, Persona och Viskningar och rop.

Smärre delar av arbetsböckerna ligger till grund för de självbiografiska böckerna Laterna magica från 1987, som innebar Ingmar Bergmans genombrott som författare, och Bilder från 1990. I övrigt är dessa arbetsböcker opublicerade. Som författare hämtade Ingmar Bergman inspiration från Hjalmar Bergman, August Strindberg, Henrik Ibsen, Charles Dickens och Edgar Allan Poe för att nämna några.

Detta rikhaltiga arbetsmaterial, ursprungligen nedskrivet i små gula spiralblock, ingår i det stora Bergmanarkivet, numera klassat som världsarv av Unesco. I arbetsböckerna samlade Ingmar Bergman stoff till filmer, noterade hugskott, idéer och dialogfragment. Här prövade han idéer, registrerade fiaskon och framgångar, tvivel på den egna förmågan och sällsynta ögonblick av hybris. Ingenstans kommer man människan Ingmar Bergman så nära som här där tankar föds och allt är jungfruelig mark.

Arbetsböckerna präglas av lustfyllt prövande, en vandring i terra incognita som blir desto mer intressant när man jämför med det slutliga resultatet, det vill säga de filmer som arbetsböckerna är ursprunget till. Ibland innehåller arbetsböckerna material till filmer som aldrig blev av, till exempel den stora filmatiseringen av Frans Léhars operett Glada änkan som skulle produceras av Dino de Laurentiis, och där Barbara Streisand var tänkt för huvudrollen. Utan sorg och med viss lättnad lämnar Ingmar Bergman den besvärliga damen bakom sig när demonproducenten misslyckas med finansieringen.

Inte sällan fungerar arbetsböckerna som ett slags stilövningar, som om Ingmar Bergman ville hålla sitt instrument i bästa trim, ett slags skalövningar som kan vara nog så underhållande att läsa på grund av det mustiga och drastiska språket, arkaismer och överraskande bilder. Här förekommer även sekundsnabba reflektioner kring ett stormigt privatliv. Dessvärre saknas reflektioner kring hans samtidiga verksamhet som teaterchef och regissör; här koncentrerar han sig enbart på filmen.

Arbetsboken 1955–1974 ger en unik inblick i den kreativa processen och en ocensurerad bild av Ingmar Bergman i sitt esse och på bästa humör, trots tillfälliga kriser och oväntade bakslag.

LENA S. KARLSSON
info@opulens.se

 

 

 

 

 

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

0 0kr