MELANKOLI. “Även om dialogen stundtals är väldigt kärv så finns det också utrymme för ett stilla vemod. Därtill finns scenanvisningarna och i dessa kommer en lyrisk melankoli till uttryck”, skriver Clemens Altgård om Mattias Jeschko-Edbergs Som att ligga i ett tomt badkar.
Som att ligga i ett tomt badkar av Mattias Jeschko-Edberg
Sapeur förlag (2017)
I början av året skrev jag här i Opulens om en ovanlig och skarpt samhällskritisk bok, utgiven på Sapeur förlag. Redan titeln var udda och sticker ut – Och en konung trädde in i mörkret: Artiklar och kommentarer. Författaren Mattias Jeschko-Edberg skriver där om allt från Irakkriget till Wittgenstein, men också om sitt vardagliga liv.
Jag uppfattade den kommersiellt omöjliga boken som ett slags existentiell motståndshandling. Nu återkommer författaren med ytterligare en normbrytande prosabok — Som att ligga i ett tomt badkar (Sapeur förlag).
Om den förra boken med sin genreblandning hade drag av scrapbook så är Som att ligga i ett tomt badkar något helt annat. Genremässigt så rör det sig om en roman, men texten överskrider på olika vis genrerna. Boken inleds med en prolog i form av ett prosastycke om kriget i Irak, där texten fokuserar på en enskild amerikansk soldat, Thersites från Colorado.
Därefter följer något som närmast liknar en scenanvisning om en skrivande kvinna. På ett elegant vis sker det i slutet av boken en återkoppling till denna inledning och då framstår även texten om soldaten i ett tydligt ljus.
I det första kapitlet befinner sig kvinnan som skriver på semester. På Teneriffa närmare bestämt. Hon heter Camilla och av en slump råkar hon träffa en kompis från förr, Alzbeta. Det framgår att de varit studiekamrater på 90-talet. Nu är kvinnorna i 40-årsåldern och båda är ensamma resenärer. I Camillas fall handlar det om att få en paus från familjelivet med man och barn. För Alzbeta handlar semestern om att långt borta från arbetskamraterna kunna ägna sig åt alkoholen och släppa tankarna på en mamma som håller på att dö.
De två kvinnornas levnadsöden berättas av dem själva i form av en kontinuerlig dialog, endast avbruten av scenanvisningar. På det viset framstår romanen mer som ett pjäsmanus eller rent av ett filmmanus. Jag skulle gärna vilja se den filmen eller pjäsen. Det är nämligen en stark text som absolut skulle hålla för en dramatisering även om det inte förekommer någon spännande handling. Den verkar däremot på djupet i psykologiskt avseende. Den som läst Mattias Jeschko-Edbergs tidigare böcker kommer också att känna igen vissa politiska motiv.
Samhällskritiken framförs här omväxlande av de två kvinnorna. Skoningslöst blottläggs förfallet i det svenska samhället. De allt mer vidriga förhållandena på arbetsmarknaden, med ödsliga öppna kontorslandskap, urholkningen av samhällsidealen och de krassa ekonomiska villkoren. Det är beska sanningar som framkommer i en dialog som flyter oerhört otvunget och naturligt.
Även om dialogen stundtals är väldigt kärv så finns det också utrymme för ett stilla vemod. Därtill finns scenanvisningarna och i dessa kommer en lyrisk melankoli till uttryck.
De två kvinnorna gestaltas genom dialogen på ett sådant vis att läsaren kommer dem nära. De framstår som äkta och trovärdiga. Ja, på det hela taget är Som att ligga i ett tomt badkar en stor läsupplevelse.
Det är emellertid en osannolik tanke att vi kommer att få se Mattias Jeschko-Edberg i en tv-studio, hos Skavlan, TV4:s Nyhetsmorgon eller i Babel. I dessa dagar skrivs många av de viktigaste böckerna av författare i den massmediala periferin. Det är inte ens säkert att du hittar Som att ligga i ett tomt badkar på ditt lokala bibliotek. Numera speglar nämligen de svenska biblioteken ”marknadens dynamik” som det så vackert heter.
clemens.altgard@opulens.se
