TRE BÖCKER. Nikolaj Gumiljov, Anna Jörgensdotter och Jerker Virdborg.
Kavalleristens anteckningar av Nikolaj Gumiljov
Modernista (2017)
Översättning: Alan Asaid
När första världskriget bröt ut 1914 rusade den unge ryske poeten Nikolaj Gumiljov, liksom många andra medlemmar av den europeiska intelligentsian, hals över huvud till första bästa värvningsstation för att anmäla sig som frivillig. I sitt eget hemland var Gumiljov lite mer ovanlig; trots att många ryska poeter och författare skrev patriotiska dikter och texter var det bara han själv och en annan poet som hade tillräckligt mycket entusiasm för att utan påtryckningar ge sig ut på slagfältet. Gumiljov var rysk patriot in i märgen och det var det som senare skulle ta livet av honom. Han överlevde sin tid som kavallerist på Östfronten men 1921 arkebuserades han av Bolsjevikerna på grund av att han envisades med att öppet gå i kyrkan och ta ställning för den avsatta ryska monarkin. Hans död upprörde många i de intellektuella leden och de ryska poeterna började fly sitt hemland som råttor från ett sjunkande skepp. De som stannade kvar, bland andra Gumiljovs före detta fru poeten Anna Achmatova, blev för det mesta nedtystade eftersom deras röster ansågs tillhöra den gamla för-revolutionära världen.
1914 var Gumiljov fortfarande en röst att räkna med. Han var ung, framgångsrik och självsäker, ganska övertygad om sin egen odödlighet och mer än redo att slåss för sitt land. Det är den här rösten som talar till läsaren i Kavalleristens anteckningar, oförstörd och mycket omedveten om de faror som ligger framför den unge soldat som rider genom Tyskland och Polen, umgås med sitt förband, slåss mot den tyska armén som gömmer sig i skogarna, äter på bondgårdar och blir väl mottagen av lokalbefolkningen. Visserligen är det ryska förbandet utsatt för många faror, döden lurar överallt och ibland deltar kavalleristern i blodiga sammandrabbningar, men tonen är ändå ganska lättsam och det ligger en känsla av pojkboks-äventyr över Gumiljovs beskrivning av kriget på Östfronten som skiljer sig ganska markant från de böcker som gavs ut runt samma tid i Tyskland och Storbrittannien, bland annat Ernst Jungers I Stålstormen och Remarques På västfronten intet nytt. Västfronten beskrivs ur skyttegravskrigets perspektiv och även de mer soldat-romantiska skildringarna innehåller en misär som uteblir i Gumiljovs anteckningar.
Trots detta är Gumiljovs bok väl värd att läsa. Det är märkbart att Kavalleristens anteckningar är nedtecknade av en poet. I vissa delar glänser språket, trots den lite för pojkaktiga tonen. Den vackra polska landsbygden med sina varma somrar och kalla vintrar beskrivs med kärlek och poetisk känsla för landskapet och läsaren får med sig en insikt i hur kriget tedde sig ur en rysk soldats synvinkel. Döden är alltid närvarande i det bedrägligt lugna, natursköna landskapet och slår ibland till med förödande styrka, men den starka kärleken till livet lyser igenom och även om skildringen ibland känns något klyschig och lite naiv.
Alla krig och alla motstridande sidor har ju sina egna poeter och Gumiljovs röst lägger sin egen pusselbit till den bild av Första Världskriget som har vuxit fram genom åren, först och främst genom skildringarna från skyttegravskriget på Västfronten. Om man är intresserad av en helhetsbild kan man gärna kombinera läsningen av Gumiljov med Ernst Jungers utmärkta I Stålstormen, Remarques På västfronten intet nytt, och Robert Graves Goodbye to all that. Alla bidrar med sitt eget perspektiv.
Solidärer av Anna Jörgensdotter
Albert Bonniers (2017)
Spanska inbördeskriget har, liksom första och andra världskriget, mutat in sin egen plats inom världslitteraturen. Många böcker har skrivits med kriget som bakgrund, bland annat två kända litterära klassiker: Orwells Hyllning till Katalonien och Hemingways Klockan klämtar för dig. Flera svenska diktare och författare har genom åren också periodvis tagit till sig ämnet och på senare år har intresset för antifascisternas kamp mot Franco ökat. 2015 gavs till exempel Kjell Erikssons roman om ett förband spanienfrivilliga Att skjuta hästar ut på Ordfront och i år har Anna Jörgensdotter (född 1973) med sin senaste roman Solidärer också ägnat sig åt att skriva om krigets påverkan på många svenskar som på sitt eget sätt ville delta så aktivt som möjligt i kampen mot fascismen i Europa.
Solidärer är en inträngande, helt underbart välskriven roman om hur kriget berör unga, politiskt engagerade människor i den svenska småstaden Gävle och i Katalonien där både män och kvinnor, på olika villkor, deltar i striderna mot Franco. Berättelsens tre huvudkaraktärer, som läsaren kommer mycket nära in på livet, kämpar var och en utifrån sina egna förutsättningar för att stödja den antifascistiska kampen.
Den unge idealisten Ingemar reser från sin hemstad för att delta i striderna i Spanien medan hans före detta flickvän, den strama men känsliga Klara, kämpar vidare på hemmaplan. Efter ett missförstånd har förhållandet med Ingemar tagit slut men Klara, som föder hans barn, börjar också intressera sig för sin framtid som ensamstående mor. Kvinnorörelsen håller på att växa sig stark och Klara delar sitt engagemang mellan den och stödet för de spanienfrivilliga. I Spanien har katalanskan, Conxa, i sin tur lämnat ifrån sig sin son för att gå ut i strid, ett beslut som tär på henne, men som hon ändå stenhårt håller fast vid. Typiskt för dem alla tre är att de gör sitt absolut bästa för definiera sig själva, sitt politiska ställningstagande och sin privata plats i tillvaron, utanför de satta gränserna för samhällets påtvingade konventioner.
Anna Jörgensdotters prosa är glasklar och perfekt kontrollerad men samtidigt känslig, ordrik och poetisk med ett fantastiskt bildspråk och total närvaro i den tid hon valt att skriva om; varje tidsmarkör sitter perfekt och det känns ibland som om man placerats i en tidsmaskin och förflyttats tillbaka till 1930-talets Sverige. Samtidigt ger bokens underton djup och perspektiv åt berättelsen, den påminner oss om att vi just nu också lever i tider där fascism och rasism hotar att ta över vårt vardagliga tänkande.
Anna Jörgensdotter har lyckats utmärkt med att framhäva 1930-talets orosstämningar samtidigt som hon lägger fokus på det alltmer polariserade politiska klimat som råder idag. Hon sätter fingret på en alltid lika öm punkt i det här sammanhanget. Vilka vill vi vara när det börjar hetta till ordentligt och vilken sida vill vi stå på?
Sommaren syster av Jerker Virdborg
Albert Bonniers (2017)
När författaren och kulturskribenten Jerker Virdborgs senaste roman, Sommaren syster, inleds är det maj månad och den svenska sommaren är på ingång. Sverige har sedan länge varit invaderat av en främmande makt och ett antal milistrupper ligger i strid med varandra inom landets gränser. Läget är minst sagt överspänt, befolkningen befinner sig på flykt och ingen går att lita på. Efter en massaker i byn Källered, där bybor och inhemska flyktingar bränts till döds i en övergiven hembygdsgård, har de unga syskonen Erik och Anna slagit sig ihop med Hans, ledaren för ett av militärförbanden. De lever under hans beskydd, men på lånad tid.
Under våren blir det alltmer märkbart att något är på gång och Erik och Anna är inte längre säkra i den lilla stugby där de levt tillsammans med förbandet och en grupp kvinnor och barn. De måste ge sig ut på vägarna, snabbt och i hemlighet, för att undgå att dödas av interna fiender. För att säkra sin och Eriks överlevnad köper Anna, den mest drivna av syskonen, ett mausergevär och en pistol av två suspekta individer och de tar sig under skydd av mörkret ut ur sin kontrollerade zon.
Erik och Annas flykt fortsätter sedan genom ett Sverige som ödelagts av krig och umbäranden. Döda kroppar kantar vägarna, uppsvällda lik flyter upp i vattendragen och överallt finns människor på flykt. Sverige och den svenska sommaren är lätt att känna igen för en svensk läsare genom skildringarna av naturen, de övergivna radhuslängorna och påsarna med välbekanta loggor och genom tillbakablickar till livet som det var innan krigsutbrottet. Parallellerna till både Balkankriget, kriget i Syrien och andra världskriget är också tydliga och det svenska kontextet ger en viktig brasklapp; Alla krig är sig i grunden lika och ingen är någonsin immun mot mänskligt lidande, våld och övergrepp.
Romanen, en dystopi som också är en skildring av ett innerligt men komplext syskonförhållande, är tät, välskriven och full av vackra naturskildringar som placerar de nattsvarta händelserna direkt på den geografiska kartan. Det enda jag saknar är mer utfyllnad bakåt i tiden och en mer ingående förklaring till att det blev som det blev. Annars är det här en bra roman med hög spänningsnivå och viktigt budskap.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
