LYRIK. ”Poeten funderar sig fram genom livet, men dikterna skimrar inte…” Lis Lovén har läst Tommy Jensens diktbok ”Skimret är blekt, som hos den döende” och konstaterar att det rör sig om ett slags essäistisk poetik som hon finner lite väl krass.
Skimret är blekt, som hos den döende av Tommy Jensen
Ekström & Garay
Även jag som är förhållandevis okunnig när det gäller ekonomisk teori kunde ta till mig Tommy Jensens bok ”Kapitalism” med stor behållning. Där förmedlar professorn i företagsekonomi insikter om kapitalismens logik.
I sin nya bok vänder sig Tommy Jensen åter till diktandets form vilket möjliggör nya perspektiv i hans tankearbete. Han har tidigare gett ut tre häften med poesi. Jag är övertygad om att poesiskrivande, i högre grad än författandet av prosa och facklitteratur, gör att en individ kan finna sina inre paradoxer. Och det framstår som att Jensen i sin bok ”Skimret är blekt, som hos den döende” försöker ge uttryck för de motsättningar han ser i livet.
Tommy Jensen skriver fram olika narrativ där han lägger fram sina svar. Hans dikter präglas av ett slags essäistisk poetik. De olika ämnen som avhandlas är bland annat: naturen, vetenskapen, filosofin, fantasin, teknologin, maskinen, tingen, ansvaret, avståndet, kapitalismen, innovationen, entreprenören, sanningen, konsumenten, myten, ledaren, medborgaren, kontrollen, friheten, individualiteten, likformigheten och kärleken.
Jensen bygger alltså sitt lyriska uttryck på de studier och erfarenheter han gjort. Men alla tankesystem har som bekant inre motsättningar. I varje kris mänskligheten möter blottas tankesystemens inre motsättningar. Jag tror att det lyriska uttrycket hade blivit starkare om Jensen gripit tag i osäkerheten, i dessa existerande motsättningar.
En sak jag måste invända mot är att Jensen, som så många andra, uttrycker fördomar om religionsutövning. Det är att komma undan för lätt. För ett av de djupaste problemen vi har att hantera är att religionen utgör mänsklighetens första förklarande narrativ.
Religionen täcker upp för både kollektiva och personliga frågeställningar. Den går djupt in i vår psykologi, vare sig vi vill eller ej. Och ja, det hela handlar om ytterst också om döden. Här närmar sig Jensen i slutet på boken vår gemensamma okunskap om vad döden är. Politiken ger oss inga svar inför det bittra slut som väntar oss.
Det framstår som att Jensen tror att våra mytologier är konstruktioner som kan leda fel. För honom är myten inget andligt i sig. Men att bara tro på vetenskapen kan bli väl krasst. Ja, dikterna präglas av detta materialistiska synsätt. Svaren Jensen skriver fram blir korrekta i enlighet med det egna tankesystemet. Poeten funderar sig fram genom livet, men dikterna skimrar inte…
info@opulens.se
