ESSÄ. Ett tecken på ett levande författarskap är att det ständigt läses om på nytt, utifrån de frågor som varje ny tid är ställs inför. Under 50- och 60-talen var det vanligt att Sagan om ringen lästes i ljuset av det i tiden närliggande andra världskriget och de frågor om ondska och makt som denna tid väckte. I linje med vår egen tids allt högre medvetenhet om vår jords sköra tillstånd har Tolkien på senare år alltmer blivit läst i ljuset av miljöfrågor och ekologiska synsätt. Vilken syn på naturen framträder egentligen i Tolkiens verk?
Det som har glatt mig mest våren 2018 har varit att sitta med Tolkiens verk efter att inte ha läst dem sedan mitten av tonåren och undersöka hur naturen skildras i dem. Jag tänkte inte alls i sådana spår när jag läste dem för första gången, men efter en andra genomläsning framträder naturen och naturbeskrivningar som bland det allra väsentligaste i Tolkiens arbeten, som verkligt betydelsebärande, där alla platser som brödraskapet kommer till kännetecknas av sin egen egenartade miljö, en miljö som bär på “mening”, som säger någonting om de varelser som bebor den, eller som vittnar om vilka händelser som i denna miljö tilldragit sig. Naturen framträder i Tolkiens värld inte blott som en bakgrundsfond mot vilken berättelsens viktigare händelser utspelar sig – naturen är i sig inordnad i berättelsen på ett viktigare plan än som blott “naturbeskrivning.”
Och efter att ha läst Tolkiens brev framgår det som ytterligare bekräftelse med bländande klarhet vilket nära förhållande till naturen Tolkien hade. Han kan i brev till sonen Christopher uppehålla sig under flera sidor med att beskriva hur blommorna i sin trädgård mår – han gläds när blommorna blommar och sörjer när de är sjuka och vissnar. Han kan i detalj beskriva tillståndet för ett av sina träd och hur det förändrat sig sedan Christopher sist såg det. Allt detta är väldigt rörande och mycket av detta återfinns förstås – om vi tillåts göra en “biografisk läsning” av böckerna om Härskarringen – i någon slags skepnad i hur alvskogen Lothlórien och Fangornskogen skildras. Tolkiens kärlek till träd, till blommor, till gräs, till allting som växer, finns där i en entusiasmerande tillgivenhets förklädnad. Här kommer ett fint exempel på där Tolkien i ett brev ger uttryck för sina djupa vördnad inför naturen när han till sin son Christopher beskriver en för honom intagande upplevelse av naturens skönhet en decembermorgon 1944:
“Vädret har för mig varit en av julens begivenheter. Det frös till under tät dimma, så vi har fått skåda en Rimfrost sådan som jag bara minns en gång förut i Oxford (i det andra huset tror jag) och bara två gånger i mitt liv. Något av det vackraste som förekommer i nordens natur. Vi vaknade (sent) på S:t Stefans dag och fann alla våra fönster ogenomskinliga, övermålade med frostmönster, och en tyst töcknig dimvärld utanför, alldeles vit, men smyckad med juveler av frost; varje spindelnät ett litet spetsflor, till och med hönsens gamla bivack en diamantbesållad paviljong.
Jag tillbringade dagen (efter hushållsbestyren, alltså från omkring 11.30, eftersom jag steg upp sent) utomhus, väl insvept i gamla paltor, högg bort gammalt ris och gjorde upp en eld vars rök steg i en lugn stillastående pelare rakt upp i dimtaket… I går var rimfrosten ännu tjockare och mer fantastisk. När en solglimt (vid 11-tiden) bröt igenom var det vackert så man tappade andan: träd som orörliga kaskader av förgrenat vitt skum mot ett gyllene ljus och högt ovanför, ett blekt glasklart blått. Det smälte inte bort. Omkring 11 em lättade dimman och en rund måne stod högt och lyste upp hela scenen med ett dödsvitt ljus: en vision av någon annan värld eller tid. Det var så stilla att jag stod i trädgården barhuvad och rocklös utan minsta huttring, fastän det måste ha rått många köldgrader….” Tolkien till sonen Christopher, brev 94 den 28 december 1944
Jag ska i denna essä utforska någonting av de förunderliga skildringar av naturen som finns i Tolkiens skönlitterära värld. Blickfånget kommer att ligga på naturen såsom den ter sig för brödraskapet under deras vistelse i alvskogen Lothlórien samt hur den ter sig för Merry och Pippin under deras vistelse i Fangornskogen. Men vid sidan av det kommer också andra miljöer, andra naturupplevelser, att skymta förbi i marginalen.
info@opulens.se
