AVHANDLING. Lis Lovén har läst Isabelle Ståhls avhandling om de drogexperiment som utfördes under mellankrigstiden i Tyskland. Lovén finner boken synnerligen tankeväckande.
Psykets laboratorium: Skildringar av drogexperiment i Weimarrepubliken
av Isabelle Ståhl
Ellerströms
Isabelle Ståhl disputerade denna höst i idéhistoria vid Stockholms på avhandlingen ”Psykets laboratorium: Skildringar av drogexperiment i Weimarrepubliken”. Avhandlingen har publicerats på Ellerströms förlag och kan avgjort vara av intresse även utanför den akademiska sfären.
I Weimarrepubliken gjorde man försök genom hallucinogena droger på försökspersoner. Dessa försökspersoner var ofta psykiskt friska och därtill välutbildade. Och genom dessa skulle man kunna undersöka det abnorma som antogs finnas i de nedre skikten av psyket. Försöksledarna var läkare och filosofer och som, om jag förstår saken rätt, redan hade en litterär förståelse att utgå från när de nu skulle leda försökspersonerna genom deras upplevelser.
Det är nog viktigt att förstå vissa tankestrukturer som fanns i det inbrytande moderna samhället för att få en bakgrundsbild angående försöksledarna och de tankar som drev dem.
Med Darwin hade tankar om evolution fått fäste och därmed idéer om var på utvecklingskedjan de olika kulturerna befann sig. Den moderna staden antogs ha förvrängt människans sinnen. Kunde man nå bortom det moderna jaget och in i något ursprungligt?
Även positivism och studier inom biologi bildar bakgrund till det Ståhl vill berätta om i boken.
Ordet ”primitivism” kunde sättas i förbindelse med psykisk sjukdom, med modernistiska konstnärer, indianska kulturer och överhuvudtaget det ursprung som fanns djupt i psykets själva ordning. Att genom drogförsök gå bortom det civiliserade för att nå själva urgrunden i psyke och kultur var avgörande för de frågeställningar som nu dök upp i drogexperimenten.
Avhandlingen är väldigt djuplodande och sätter olika tankar i förhållande till den tid som var i Tyskland. Det är djupt tänkt förstås men också svårfattligt. Jag är inte riktigt övertygad om att jag förstått vad som drev de läkare som utförde experimenten. Ansåg de att det psykiskt sjuka och det modernistiska i konsten var i fas? Det är en svår idé att smälta. Eller ska man förstå det som att läkarna både som försöksledare och försökspersoner var influerade av de strömningar som fanns i Tyskland under denna tid? En svår nöt att knäcka men en angelägen sådan förstås.
Eller har vi som individer svårt att separera oss från psykets egen, inre och djupare ordning? Med andra ord, kan droganvändning lära oss något på djupet om vilka vi är som människor?
Mitt problem med att förstå bottnar i den paradox som Isabelle Ståhl låter framskymta.
Det var ju så att försöksledarna samtidigt kunde kritisera en instrumentell vetenskap och ändå använda sig av dess metoder. Som om försöken till sist biter sig själva i svansen. Som om själva experimenten blir just så galna och schizofrena att det abnorma man skulle undersöka levandegörs mellan försöksledare och försöksperson.
Kan vi då lära oss något genom att läsa Ståhls bok? Jag tror det. Att försöka förstå det fascistoida som ligger bakom den splittring som finns inom den moderna människan – ja, det är värt att begrunda. Här tror jag Ståhls bok kan peka ut vissa tankemönster. Som fanns i Weimarrepubliken – och måhända också hos oss idag?
En av försökspersonerna var den berömde filosofen och författaren Walter Benjamin. Det är han som myntat ordet ”aura”. Han kunde under drogruset återanvända andra författares litterära modeller. Detta är värt att tänka på. Kan vi som läsare leva genom estetik och litteratur?
Egentligen är Ståhls bok alltför djup och mångsidig för att jag ska kunna göra den rättvisa med dessa få rader. Men tanken och frågan om vi alla bär på en splittring i själen motiverar frågan om droger faktiskt kan lära oss något.
Kan dadaistisk och modernistisk estetik nå oss bortom krig och galenskap? Kan dess estetik levandegöra sår inom oss som vi behöver tid för att bearbeta? Ja, troligtvis har det modernistiska i sig en uppsättning bilder och begrepp som vilar i oss. Men kommer vi runt drogproblematiken? Läs boken och begrunda!
info@opulens.se
