Sveriges skamliga arbetsmarknad blottläggs

BOKRECENSION. Lärdomen som kan dras av Elinor Torps aktuella bok är denna anser Carsten Palmer Schale:  “Människor utnyttjas under slavliknande förhållanden i många av dagens svenska hem och företag.”

Ett rent helvete av Elinor Torp
Mondial
”Det tar emot att kliva ur bilen. Hon har ju sagt att hon inte vågar. Hon skickar ett meddelande till chefen. Men kommer på att han är i Spanien. Så hon hör av sig till sonen som inte heller svarar. De vet ju att hon städar svart. Att hon inte har giltiga papper längre.” Det är en mening som intonerar Elinor Torps frätande obduktion av den svarta, grå och murkna arbetsmarknaden i dagens Sverige ”Rent åt helvete”, (Mondial). Torp är grävande journalist, och har bland annat belönats för sina avslöjanden av det bistra arbetslivet i skuggan av det officiella. Hennes nya bok är en käftsmäll, en sorgesång och en utgångspunkt för en saknad debatt.

I boken presenteras många människor direkt och indirekt. Men några framträder särskilt tydligt: städerskan från Nicaragua, Chilo, författaren själv, vår förra statsminister och nuvarande oppositionsledare, Magdalena Andersson, samt några av Samhalls och andra städbolags särskilt utnyttjade kvinnor. Ej dock de som begått självmord på grund av omständigheterna. Eller just Samhall, detta företag, ursprungligen sprunget ur en god vision, som övergått till att bli en av arbetsmarknadens värsta aktörer.

Torps bok kompletterar några andra, som försökt sprida ljus över de avskyvärda förhållanden som råder på många håll i dagens arbetsliv. Torps tidigare böcker, Rasmus Landströms och Pelle Sunvissons exempelvis. Tillsammans förmedlar de en bild av ett samhälle, som i väsentliga delar förfaller – och som förvandlat städare, byggare och andra till fysiskt och psykiskt torterade slavar. Utan att detta knappt ens, annat än glimtvis, märks i våra medier; i vår ”debatt”.

Sverige framför spegeln: etniska svenskar med vanligt jobb tenderar att se Sverige som ett riktigt föregångsland med endast en lätt putande mage. Det finns en falsk föreställning om att arbetande människor inte kan ha det bättre än i vårt land. Enligt en gammal tradition, ”den svenska modellen”, är det så att arbetsmarknadens parter förhandlar och kommer överens. Lagarna är tänkta att skydda det arbetande folket arbetskraften. Det finns till och med en myndighet som ska se till att ingen ska riskera att bli skadad eller dö på sin arbetsplats.  

Men ryms då alla i den här fina modellen präglad av samförstånd? Torp har ett svar: ”Kvinnorna du möter i den här boken är tyst bekväm arbetskraft som aldrig skulle yppa någonting till vare sig fackförbund eller myndigheter om de inte får ut sina löner eller blir sjuka av sin arbetsmiljö. Du stöter inte på dem i ditt twitterflöde eller bland dina vänner på Facebook och Instagram. De har sina egna forum i sociala medier där firmor lärt sig att det går hur bra som helst att runda den svenska modellen och komma undan med det.”

Röster framträder i boken och berättar om hemska missförhållanden, om kvinnor som blir kallade horor av sin chef, misshandelsfall, sexuellt tvång, löner som inte utbetalas. Det rör sig om röster från skuggsamhället, som detta parallella arbetsliv kallas.

När Chilo grips utanför (den dåvarande) statsministerns villa granskar Skatteverket branschen. Städbolagen svindlar bort miljarder. Varje år kostar de fuskande företagen i städbranschen staten fyra miljarder kronor, lågt räknat. Men Skatteverket får inte dela med sig av information till andra myndigheter, varken till polisen eller Arbetsmiljöverket. Detta var inte tanken en gång. Att staten och myndigheterna skulle utvecklas till en väsentlig del av problemet.

Tvärtom.

På hemsidan marknadsför sig Samhall som Sveriges viktigaste företag.

Torp skriver: ”Löpande genom åren har jag även begärt ut handlingar av Arbetsmiljöverket som visar att larmrapporterna från skyddsombud på Samhall sticker ut. Högen med 6:6a-anmälningar växer och flera hör av sig spontant till tidningen där jag jobbar, Dagens Arbete. De vittnar om en arbetsmiljö som knappast kan vara regeringens avsikt med Samhall. Plötsligt hade inte människor med fysiska hinder någon plats. Man skulle istället vara språksvag eller ha adhd för då orkade man med tempot”.

Det framgår att Arbetsmiljöverket halverades vid samma tidpunkt och inspektörerna minskade till en nivå som till och med FN-organet ILO ifrågasätter. Statliga Samhall ändrade också riktning och övergick till att bli ett bemanningsbolag i städbranschen. Nu skulle människor med funktionsnedsättning ut till kunder och städa. Det kom ett nytt regelverk för arbetskraftsinvandring. Torp nämner flera exempel: slopade kontroller. Slopad revisionsplikt. Lättnader i F-skattereglerna.

En ny regering tillträdde 2014 och samma år var det en boom i byggbranschen, Människor från hela världen sökte sig till Sverige för att arbeta. Kontrollerna var närmast obefintliga vilket medförde att kriminella bolag kunde expandera.

Chilos situation var minst sagt svår. Hon berättar om hetsigt arbetstempo med närmast omöjliga effektivitetskrav.

”Om ett kontor tar fyra timmar att städa ska det vara klart på två. Trapphus som tar en timme ska fixas på trettio minuter. Annars blir det avdrag på lönen.”

Chilo grips senare vid statsministerns villa. Bindande anställningsavtal ska krävas när en arbetsgivare ansöker om arbetstillstånd. Ett sådant förslag ska regeringen lägga fram, lovar Magdalena Andersson.

”Städskandalen” döps händelsen hos statsministern till i media. Statsministern är tyst.

Chilo säger: ”Jag vill berätta min berättelse för dig så att Sverige förstår. Det enda jag har gjort är att städa ert land”.

Vägledande domar om människoexploatering behövs. För Sverige famlar.

I gryningen den 24 februari går Ryssland in i Ukraina. Människor på flykt från bombningarna söker skydd. Chilo får ett nytt besked. Nu måste Chilo lämna landet omgående. Det finns inte längre något verkställighetshinder. Inget skäl till ”tut” som det heter, tillfälligt uppehållstillstånd. Det kan utfärdas när någon är nyckelvittne till brott. Men eftersom förundersökningen om människoexploatering lades ner redan i sin linda finns inget som hindrar verkställighet.

2022 blir ett närmast dystopiskt år. Tjänstemännen börjar visserligen återvända till sina kontor. Covid-19 klassas inte längre som en samhällsfarlig sjukdom. Pandemin håller på att ge med sig efter att ha lamslagit världen i två år. Men nya hot väntar. Sverige gör en helomvändning och ansöker om medlemskap i Nato. Elpriserna skjuter i höjden. Kärnvapen som sedan kalla kriget känts fjärran finns nu där som ett reellt hot igen. Broschyren från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som många med mig skrattade åt då den damp ner i brevlådan 2018 känns plötsligt oroväckande aktuell.

Medierna har för länge sedan lämnat den så kallade städskandalen och ett val ägt rum där svenska folket röstat fram en ny regering. 

Torp refererar till Maja Ekelöf som skrev klassikern ”Rapport från en skurhink”, en bok som gjorde att 70-talets arbetsförhållanden för städare blev allmänt kända.

”Dagens Maja göms undan för myndigheterna. Dagens Maja är Chilo,” menar Torp.

Elinor Torp försöker få kontakt med Magdalena Andersson, men hon har ingen lust att prata.

Lärdomen som kan dras av denna bok: Människor utnyttjas under slavliknande förhållanden i många av dagens svenska hem och företag. Det är en mycket tråkig insikt för alla som vill göra rätt och ha ett rättvist samhälle.