EGENDOM. “Därför är boken trots min initiala frustration intressant att läsa. Hon söker nämligen efter den amerikanska högerns känslor och mer djupliggande bakgrundsberättelse i syfte att göra deras politiska ställningstagande begripligt för mer vänsterorienterade personer som hon själv”, skriver Emma Engdahl i den första delen av två om sociologen Arlie Russell Hochschilds bok om amerikanska högern.
Jag läser Strangers in Their Own Land: Anger and Mourning on the American Right och blir besviken. Jag finner inget revolutionerande nytt i analysen av Tea-Party rörelsens anhängare och Trumps väljare. Det är direkt tröttsamt att läsa om hur en majoritet av invånarna i Louisiana röstar mot sina objektiva intressen. Vi har hört det förut: den arbetande klassen inom högern lider av vad Marx eller hans vapendragare Engels kallade falskt medvetande. De har noll koll på sin egen situation och företeelser i samhället. Vi vet att invånarna i USA:s högerorienterade eller röda stater har det sämre ställt än i de vänsterorienterade eller blåa staterna och att de i högre grad är beroende av den federala regeringens bidragssystem. De är fattigare, mer överviktiga, lägre utbildade, har sämre hälsa, föder barn tidigare och med lägre födelsevikt, är oftare skilda och riskerar i högre utsträckning en traumarelaterad död. I genomsnitt dör invånarna i de röda staterna fem år tidigare än i de blåa. Skillnaden i förväntad livslängd mellan det blåa Connecticut och det röda Louisiana är lika stor som den mellan USA och Nicaragua.
Vi vet också att invånarna i USA:s röda stater är hårt drabbade av den fria och oreglerade marknaden, inte minst genom den slappa regleringen av industrin. Med sina förstörda våtmarker, förgiftade sjöar, odrickbara vatten och utdöende djurliv är Louisiana ett gott exempel. Det står med andra ord illa till. Ändå lägger en majoritet av dess invånare sina röster på en politik som vill avskaffa den federala regeringens bidragssystem och utöka friheten och avregleringen på marknaden. Jo, vi har hört resonemanget förut. Däremot vet vi inte så mycket om hur dessa människor egentligen känner. Därför är Hochschilds bok trots min initiala frustration intressant att läsa. Hon söker nämligen efter den amerikanska högerns känslor och mer djupliggande bakgrundsberättelse i syfte att göra deras politiska ställningstagande begripligt för mer vänsterorienterade personer som hon själv.
Mike Schaff är en av alla de invånare i Louisiana som inte välkomnar federala bidrag och förespråkar en fri och oreglerad marknad, trots att han är en av de värst drabbade. Mikes hus – hela hans grannskap eller territorium – försvann i ett slukhål. Jorden han tidigare stått stadigt på skakade på grund av oljeindustrins oreglerade verksamhet. Mike är naturligtvis upprörd. Fast besluten att något liknande aldrig skall ske igen blir han en av Louisianas mest kända miljöaktivister. Men varje gång han ska ge ett offentligt tal om det som skett överrumplas han av sina känslor till den grad att rösten inte bär och tårarna trillar. Mike har svårt för denna sida hos sig själv och hoppas att han i framtiden istället kommer att känna genuin ilska.
Mike älskar jorden; jakten på rådjur och annat vilt. Han älskar vattnet; båtliv och fiske. Han älskar den naturen han vistats i sedan barnsben och är ett med. Det var på denna plats han ville leva och dö. Det var denna plats han ville ge i arv till sina efterlevande. Det är denna plats som är hans hem, trots att allt håller på att rämna.
Man måste säga att det har gått relativt bra för Mike som är välutbildad och har ett fast jobb. Ändå har han sällan haft tid att hänge sig åt sin längtan efter att vara i det fria. I början av sin karriär som anställd på ett mindre företag hade han knappt en veckas semester per år. Efter ett antal år som anställd fick han semestern utökad till två veckor per år. Som mest har han haft tre veckors semester.
Mike är arbetsam, lojal och lokalt förankrad. Han förkroppsligar egenskaper som värdesattes och gjorde människor anställningsbara i början av det moderna eller kapitalistiska samhällets historia. Idag är dessa egenskaper förlegade. Själv upplever Mike det som att han stått i kö för att uppnå den amerikanska drömmen så länge han kan minnas. Nu ser han sig som förbisprungen av kvinnor, homosexuella, invandrare och flyktingar. Han kommer aldrig att nå fram.
info@opulens.se
