KARGT. Diktsamlingen Bruksbilder är fylld av karghet och svart humor. Den blir till en storartad hyllning till livet och till skrivandet. Robert Jonssons bästa dikter är de kortfattade och koncentrerade, anser Thomas Almqvist.
Bruksbilder av Robert Jonsson
Fri Press Förlag
Robert Jonsson är född 1972 i Örnsköldsvik och är en hängiven långdistanslöpare, som sprungit ett antal maraton- och ultramaratonlopp. Bruksbilder är hans andra diktsamling. Den första hette Mittemellan och var fylld av karghet och svart humor, något som även utmärker hans nya dikter.
Bruksbilder är en bra titel på en diktsamling, men den innehåller mer än bara bruksbilder. Här syns en av alla dessa norrländska bruksorter, som lagt grunden till det vi vill kalla Sverige, men platsen kunde lika gärna vara var som helst i landet.
Här finns också ett diktjag, som vi får lära känna vartefter, när Jonsson skriver om arbetsliv, vardagsliv, kärleksliv och om vad vi tänker på, när vi gör något annat. Och en existentiell frågeställning — finns där någonting mera än Finland bortom Bottenviken?
Jonssons dikter förhåller sig till vardagen och står förmodligen i direkt förbindelse med hans eget liv. Dikterna känns jordnära och konkreta, då han aldrig väjer för det banala och triviala. Hans poetiska stil och ordförråd går i enkelhetens tecken, vilket gör att bildspråket blir mycket konkret, när det undviker allt tillgjort och konstruerat. Risken med den här naturligheten gör att det ibland blir lite väl monotont och att en del dikter står prosan nära. När bilderna känns riktigt suggestiva blir de å andra sidan någonting mer än bara dekorationer.
I Bruksbilder finns också en äkta berättarglädje, som smittar av sig. Det är ofta dikter som utgår från en konkret, vardaglig situation. Hela diktsamlingen blir till en storartad hyllning till livet och till skrivandet. De bästa dikterna är de kortfattade och koncentrerade, som i “Byigt”:
Det finns stunder
när träden vrider händerna
om tid och tradition
Krokgrenar som förvägrar
allt annat än nu
Stunder av Guds nåd
och nätter fyllda av terpentin
Det finns stunder
när cigarettfimpen på gatan
kräver att få gå till aska
genom dig
Så passerar ett moln
och skänker befrielse
Den stunden