Stig Larssons nya bok är rik på idéer och uppslag

ESSÄISTIK. ”Det finns en öppenhet och en ärlighet i Stig Larssons skrivande, något som känns lika friskt som vårens första grönska,” skriver Bo Bjelvehammar som läst den aktuella essäsamlingen ”Högt och lågt”. En bok rik på idéer och uppslag med nya infallsvinklar.

Högt och lågt av Stig Larsson
Essäer
Albert Bonniers förlag

Under långa perioder är det förhållandevis tyst kring Stig Larsson, men så kan han plötsligt åter vara i rampljuset och göra mer eller mindre spektakulära och kontroversiella uttalanden.  

Han rör sig med lätthet mellan olika kulturella genrer som film, teater och litteratur. Och när han nu närmar sig 70-årsåldern är det uppenbart att han fortfarande hör till de tongivande i svenskt kulturliv.

Anledningarna till hans frånvaro kan skifta från sjukdom till en taktisk frånvaro för att rida ut en storm eller att han bestämt sig för att sluta att skriva såväl romaner som poesi.

Och så har det inträffat svåra saker i hans liv – han har blivit lurad på pengar, han har förlorat sin älskade katt Cecil eller så blir han som nu, i en stor och omskriven radiointervju i samband med den nya boken, anklagad för pedofili.

Detta är nu en gles essäsamling på etthundra sidor, som uppenbart kommit till under en lång tid. Som vanligt ventilerar han tankar om de mest skilda ting, fritt och associationsrikt. Flera essäer handlar om den svenska deckaren, och han ger även en lista över de tio bästa svenska deckarna genom tiderna. På första plats finns Stieg Larsson. Och så prisas nummer fyra på listan, Jan Guillou.

Stig Larsson delar också med sig av sina tankar om metoo, en rörelse, som han är kritisk till. Han höll sig under denna period i bakgrunden, för att undvika att själv bli uthängd. I sammanhanget prövas hans vänner Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault. Stig Larsson är under hela processen trogen en av sina bästa vänner, Horace Engdahl.

Det är en bok rik på idéer och uppslag med nya infallsvinklar. Särskilt uppskattar jag som läsare, det gränsöverskridande tankesättet, att söka nya förklaringar och ge nya belysningar när det gäller konstriktningar och rörelser inom filmkonsten.

Det finns en öppenhet och en ärlighet i Stig Larssons skrivande, som känns lika friskt som vårens första grönska.

Stig Larsson är ödmjuk inför sitt eget skrivande. Han ser det som ett privilegium. Detta att skriva innebär för honom att ge andra människor gåvor och att låta dem få följa med till det innersta och i det skrivna möta en annan människa.