SKANDALBOK. Camille Kouchners självbiografiska roman om uppväxten i den vänsterintellektuella eliten skapade stor skandal när den publicerades i Frankrike ifjol. Theo Vareman har läst en inkännande skildring av en barndom i skuggan av övergrepp och självupptagna föräldrar.
La familia Grande av Camille Kouchner
Översättning: Maria Bodner Gröön
Elisabeth Grate Bokförlag
Juristen Camille Kouchner växte upp som barn till två ledande politiska profiler i Frankrike: läkaren Bernard Kouchner och statsvetaren Evelyne Pisier. Den förstnämnde var en av grundarna till Läkare utan gränser, och kom senare att bli minister, medan den senare var uppburen vänsterintellektuell feminist. Barndomen i skuggan av dessa stjärnor utgör fonden för Kouchners självbiografiska roman La familia grande som nyligen kommit i svensk översättning på Elisabeth Grate förlag.
Pappan Bernard är frånvarande, och när Camille är sex år gammal får mamman nog och lämnar honom. Mamman går snabbt vidare (båda föräldrarna har redan under sin relation haft flera affärer), och en ny man, som aldrig namnges, gör i stället entré.
Styvpappan blir snart en viktig gestalt både för Camille och hennes två bröder. Han är rolig och social, och snart är det en självklar tradition att somrarna tillbringas på hans sommarställe i Sanary-sur-Mer. Där umgås de med ett hov av andra intellektuella, som tillsammans utgör den stora ”familj” som blivit bokens titel. Det är människor sprungna ur 68-rörelsen, besatta av frihet och normupplösning.
När Camille ska fylla 13 år begår hennes älskade mormor självmord. Mamman Évelynes sorg blir alltöverskuggande. Rollerna byts ut när barnen plötsligt måste vara stoiska och bita ihop medan mamman, inlåst på sitt arbetsrum, retirerar både från familjen och från världen.
Det är under denna tid som Camilles tvillingbror Victor kommer med den bekännelse som utgör bokens absoluta kärna: att styvpappan återkommande kommit till hans rum på nätterna och förgripit sig på honom. Camille lovar Victor att inte berätta för någon, och trots att det smärtar henne är det en hemlighet hon ska hålla i decennier.
Det är först när syskonen blivit vuxna och har egna barn som hemligheten tvingas upp till ytan. Inte ens då visar föräldragenerationen, den ”stora familjen”, någon sympati. I stället följer relativisering såväl som anklagelser om att det skulle ha varit den då 13-årige Victor som förfört styvpappan. Den en gång så enade och kärleksfulla familjen splittras.
La familia grande blev mycket uppmärksammad när den publicerades i Frankrike i början av 2021. Manegen var på många sätt redan krattad av Vanessa Springoras Samtycket som kom ett år tidigare, och beskrev författarens relation som tonåring med en avsevärt äldre författare. Utöver beskrivningen av övergrepp skildrar de båda böckerna en äldre generations inställning till sexualiteten; när frihet från gamla normer överordnas även det som annars betraktas som förkastligt. Det blir en värld där ett barns rop på hjälp snabbt reduceras till moralpanik.
Efter att La Familia Grande kom ut fick Kouchners styvpappa, även han en inflytelserik akademiker och politiker, lämna alla sina uppdrag. Boken har därför i svensk press beskrivits huvudsakligen som en sorts skandalbok.
Romanen är emellertid mycket mer än så: det är en vacker, melankolisk skildring av att vara barn i en alltför självupptagen vuxenvärld. Camille Kouchner skildrar en föräldrageneration som visserligen är både rolig och älskvärd, men som konsekvent sviker när det verkligen gäller. Det sägs att revolutionen äter sina egna barn – i familjen Kouchners fall tycks det vara just det som hände.
info@opulens.se
