Stark diktdebut av Marie-Louise Hugmark

Litteratur.
DIKTDEBUT. ”Marie-Louise Hugmarks ”Hissen lyser fortfarande röd” är i mitt tycke en riktigt bra debutdiktsamling. Den är ordentligt genomtänkt och jag gillar verkligen hennes snudd på avbrutna och nästan korthuggna sätt att uttrycka sig,” skriver Thomas Almqvist.
Omslaget till Marie-Louise Hugmarks debutdiktsamling.

DIKTDEBUT. ”Marie-Louise Hugmarks ”Hissen lyser fortfarande röd” är i mitt tycke en riktigt bra debutdiktsamling. Den är ordentligt genomtänkt och jag gillar verkligen hennes snudd på avbrutna och nästan korthuggna sätt att uttrycka sig,” skriver Thomas Almqvist.

Hissen lyser fortfarande röd av Marie-Louise Hugmark
Ekström & Garay

DIKTDEBUT. ”Marie-Louise Hugmarks ”Hissen lyser fortfarande röd” är i mitt tycke en riktigt bra debutdiktsamling. Den är ordentligt genomtänkt och jag gillar verkligen hennes snudd på avbrutna och nästan korthuggna sätt att uttrycka sig,” skriver Thomas Almqvist.

Marie-Louise Hugmark är född 1951 och delar sitt boende mellan Stockholm och Österlen. Hon har tidigare ägnat sig åt måleri och arbetat som bibliotekarie. ”Hissen lyser fortfarande röd” är hennes debutdiktsamling, men hon har tidigare varit publicerad i Populär Poesi, Klass och Opulens samt medverkat i antologin, ”Världen vi lämnar” (2020). Hon beskriver själv sin debutdiktsamling som ett slags inre rum där dikterna kommit och gått, blivit främmande, förvandlats och sedan kommit tillbaka.

Hugmarks skrivande handlar om hur hon uppfattar livet omkring sig, med ett ständigt avlyssnande. Hon skriver om landskap, hav, musik, ljud, människor, storstaden och naturen. Dikterna beskriver gärna kontraster och tillstånd. Hon uppfattar det som att dikten kommer till henne och livet blir till dikt, men utan avsikt.

Diktsamlingen inleds med ett citat från den mexikanska poeten Gloria Gerwitz: ”och du sa till mig/ – dröm, för drömmen om livet är vacker/flicka”, vilket på något sätt anger tonen från början. Hugmarks dikter handlar förutom ovan nämnda ämnen även om drömmar och kärlek.

Här finns också en hel del inflytande från just Gloria Gerwitzs ibland mycket koncentrerade och kortfattade sätt att skrivas poesi, där det känns som om en del ord – i det här fallet särskilt adjektiven – utelämnats. Läsaren inbjuds på så sätt att dikta vidare:

i timmar
drömmande
ren genomblåst
går över broar
stadsdel
efter stadsdel

Här finns också ett djupt känt vemod över tidens obönhörliga gång. Den ljuva sommaren är snart till ända och kvar finns bara minnet av den. Tidens gång kan göra minnena dunkla. Men vad minns vi egentligen? Och hur minns vi? Här finns också en vilja att bevara och hålla kvar i en tillvaro så fylld av längtan och ovisshet, där den ensamma rösten i dikterna ibland kan kännas övergiven.

Det finns på samma gång mycket tänkvärt i Hugmarks dikter och jag gillar just tanken att de kanske inte är riktigt färdiga. Gloria Gerwitz skrev ju ständigt om sina dikter, lade till och drog ifrån. Jag får fylla i själv, där det behövs och tolkningsutrymmet blir därmed ganska stort. Hugmark skriver med ett engagemang och en inlevelse, som smittar av sig på mig som läsare.

kvinnan väntar
detta flyktiga obeständiga
fjärilar
de dödas porträttsamling fladdrar förbi
nyss rosiga pioner
bruna knyten vilar mot marken
inget låter sig fångas
augustimånen
himlens stormlykta
hänger
hon slutar vänta

Dikterna kan vara knappa och koncisa, när hon skickligt fångar det förtätade ögonblicket. ”Hissen lyser fortfarande röd” är en tät diktsamling och en kompakt, ibland snudd på ordfattig text, som ställer en del krav på läsaren. Hugmarks poetiskt intensiva språk är sensuellt och känslosamt, med otaliga inslag av en annorlunda och djärv metaforik, men där det finns både åskådlighet i bilderna och en skärpa i tanken, som imponerar.

Det finns också stor skönhet i dikterna men också skarpsynthet och sinnlighet. Hon tappar aldrig i intensitet eller koncentration och är hela tiden trots allt väldigt exakt i uttrycket. Språket känns energiskt och för det mesta också spänstigt. Det är det mycket koncentrerade formatet som är hennes främsta kännetecken som poet.

vitt är oskrivet
 
någonstans
skriver människor
 
sorgen
 
vit
 
jag ber grönskan
om det svarta bläcket
 
skuggan bakom
axeln
 
nu
 
tar natten form
 
Marie-Louise Hugmarks ”Hissen lyser fortfarande röd” är i mitt tycke en riktigt bra debutdiktsamling. Den är ordentligt genomtänkt och jag gillar verkligen hennes snudd på avbrutna och nästan korthuggna sätt att uttrycka sig. Trots denna korthuggenhet känns hennes språk på samma gång ordkraftigt, våldsamt och starkt. Mitt intresse väcktes direkt, när jag började läsa och jag blir riktigt nyfiken: Vad kommer härnäst? Jag kommer absolut att följa Marie-Louise Hugmarks fortsatta karriär som poet och jag vill gärna läsa mera av henne.

Thomas Almqvist
THOMAS ALMQVIST
thomas@opulensforlag.se

 

Thomas Almqvist är pensionerad bibliotekarie och bosatt i Linköping. Han skriver litteraturkritik i Skånska Dagbladet sedan 1987 och även i nättidskriften Opulens. Han recenserar även blues-CD och böcker om blues i Jefferson Blues Magazine. Thomas har skrivit tre böcker: Från Madrid till Mexico City och Montevideo – en resa i spansk, portugisisk och latinamerikansk litteratur, kåserisamlingen Den pendlande bibliotekarien samt Spanien i mitt hjärta, där han översatt och introducerat elva spanska favoritpoeter till svenska. Den innehåller översatta dikter av Antonio Machado, Federico García Lorca, Miguel Hernández, Rafael Alberti, Emilio Prados, Gabriel Celaya, Vicente Aleixandre, Leon Felipe, Blas de Otero, José Agustín Goytisolo och Carlos Bousoño, samt introduktioner till var och en. Han har också översatt Dikter till Kleo av Justo Jorge Padrón, Tystnadens vältalighet av Francisco Muñoz Soler och Branten av Aleisa Ribalta Guzmán.

Det senaste från Litteratur

0 0kr