STATSMAN. Lars Djerf har skrivit en stark och uppslagsrik berättelse om en av våra få verkligt stora statsmän, skriver Bo Bjelvehammar, som läst Dag Hammarskjöld – En psykobiografi.
Dag Hammarskjöld – En psykobiografi av Lars Djerf
Ekström & Garay förlag
Lars Djerf är religionspsykolog och konstvetare, han har skrivit ett antal böcker, både om Lovö kyrka och Berit Wallenberg.
Han har nu skrivit en bok med titeln Dag Hammarskjöld – En psykobiografi. Den skildrar ett liv fyllt av dramatik. Från en svår födelse 1905 till en brutal död 1961. Det var den 17 september som FN:s generalsekreterare dog, när hans plan störtade på väg till Ndola i Nordrhodesia för ett fredsmöte med Katangas ledare Tshombe. En händelse som fortsätter att väcka både undran och leda till spekulationer.
Lars Djerf hade tänkt att skriva en vetenskaplig avhandling, men så blev det inte, dock fortsatte han att arbeta med ämnet. Det finns ett vetenskapligt skimmer över livsberättelsen, käll- och litteraturförteckningen är på femton sidor och antalet fotnoter är 641stycken. Det är en magnifik uppvisning i noggrannhet och källflöde.
Lars Djerf sätter in Dag Hammarskjöld i det sammanhang och den tidsanda som råder och de familjetraditioner som han följer. Det innebär att arbeta som ämbetsman och vetenskapsman. Det som är mycket intressant i Hammarskjölds uppväxt är familjesituationen; förhållandet han har till sin far och till sina bröder, men framför allt den relation han har till sin mamma, Agnes.
Dag har en bindning till henne under hela hennes liv, som är särskilt markerad. Hon präglar hans sätt att tänka och bete sig, på ett alldeles märkbart sätt. Det tar sig uttryck i hans sätt att handla, att ta hänsyn och alltid beakta vad hon tycker och tänker. Agnes ord är som riktlinjer och fungerar, som en inre kompass. I familjen intar Agnes och Dag en duo, som samarbetar och tar ställning mot de övriga familjemedlemmarna. Dag Hammarskjöld bodde hemma hos sin mor, till dess att hon dog 1940. Han var då trettiofem år.
Jag ser det som en självklarhet, att Dags förhållande och bindning till sin mor, är en av de parametrar, som präglar hela hans liv. Hon är den kvinna, som har betytt mest för honom.
Lars Djerf belyser bortsett från barndomen, två andra perspektiv på Dag Hammarskjölds liv – sexualiteten och religionen. Det senare blir en av huvuddelarna i hans samling maximer, som han efterlämnade vid sin död, med titeln Vägmärken. En samling fria verser eller dagboksblad, där han delger oss alla sina reflektioner kring fälten teologi och mysticism, men där han även talar om mera jordnära livsinsikter. Detta skrivande blir en livsventil för Dag, då kan han lämna alla åtaganden och plikter, för att ägna sig åt att tänka både friare och större.
Lars Djerf har skrivit en stark och uppslagsrik berättelse om en av våra få verkligt stora statsmän. Dag Hammarskjölds namn lever också vidare tack vare Vägmärken och den fyrlängade gården Backåkra på Österlen, som han köpte 1957 genom sin vän Bo Beskow. Dag hann aldrig bo där, men han besökte området, inte sällan med sin livvakt Bill Ranallo, en minst lika sammansatt person som Dag Hammarskjöld. I april 2018 höll FN:s säkerhetsråd sitt årliga arbetsmöte på Backåkra, en sann hyllning till Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare från 1953 till sin död 1961.
bobjelvehammar@opulens.se
