PROSA. Erik Bovin har läst Vladimir Oravskys senaste bok och konstaterar att ”romanförfattarens prosa är experimentell, språkligt fulländad och i sanning vederkvickande.”
Vem är du som upptar min värld med din frånvaro
av Vladimir Oravsky
Förord av Anders Pettersson
Aleph bokförlag
Vi lever längre och friskare liv än man gjorde förr. Något som brukar anges som förklaring till alltifrån dagens skrala pensioner till den höjning av pensionsåldern som infördes 2023. Nästa år träder ytterligare en höjning i kraft. Samtidigt får unga fast anställning senare i livet än vad som tidigare varit normalt. Jag får det inte att gå ihop. Hur ska de unga få in en fot i arbetslivet om en äldre generation förväntas sitta kvar på sin post, mer eller mindre, till döddagar?
Författaren Vladimir Oravsky har skrivit en roman som kommer med en kreativ, men på ingalunda vis human lösning på problemet: vi skickar alla som fyllt sextio till en slutvårdsanstalt där dem får genomgå en dödsvigsel för att helt sonika ”avdagatagas”, för att låna ett ord ur Oravskys rika vokabulär.
Oravsky, som kom till Sverige på sjuttiotalet, är en produktiv författare till mer än ett trettiotal böcker i olika genrer men som även skrivit dramatik samt verkat som teater- och filmregissör. Hans senaste roman är, som ni kanske har förstått, en dystopi.
Amelia, som kommer från enkla förhållanden, hamnar på nämnda slutvårdsanstalt, men som personal, efter att ha utbildat sig till präst. Det är dock inte klassresenären i henne som får henne att söka sig dit. Arbetet på anstalten ser hon som sin chans att äntligen få träffa sin far, han som befinner sig i livets slutskede; han vars frånvaro präglat hela hennes liv. Mötet infrias och de flyr anstaltens dödshunger.
”Gemenskapen Sverige” lyder namnet på det auktoritära samhälle Oravsky med humoristiska medel tecknar. Det är inte en diktatur utan en skendemokrati, inte olik vår stora granne i öst. Dystopin ligger således nära vår tid och driver gäck med såväl ålderism som auktoritära staters kontrollbehov. Romanen är dock i lika hög grad upptagen av teologiska och existentiella spörsmål.
Oravsky är en munter och spränglärd stilist som gärna tar ut svängarna. I denna bok får han visa hela sitt register. Hans prosa är experimentell, språkligt fulländad och i sanning vederkvickande.
Jag stannar upp och dröjer vid vissa meningar som om de vore aforismer: ”Kunskap är när du vet att tomat är frukt, visdom är när du vet att du inte skall blanda den i fruktsallad”.
Mycket kan sägas om mångsysslaren och ordvrängaren Oravsky men ett är säkert – less is more är inte en devis han följer. ”Vem är du som upptar min värld med din frånvaro?” är långt ifrån en handlingsdriven roman, men desto mer händer på ett intertextuellt, metafiktivt och filosofiskt plan. Romanen är späckad med referenser. Jung, Giordano Bruno men även Leonard Cohen och Édith Piaf sveper förbi, för att nämna några.
Detta är en roman om en far och dotter-relation, men lika mycket en bok om frihet kontra underkastelse samt kannibalism (ja, ni läste rätt) om än i mer eller mindre bildlig mening. Mastigt värre, outsinligt tankeeggande, vrickat men ändå alltjämt lustfyllt att läsa, inte minst tack vare författarens sinne för humor. ”Vem är du som upptar min värld med din frånvaro?” är, kort sagt, en roman som manar till omläsning.
info@opulens.se
