Hej! Jag läser Opulens mest för debattartiklarnas skull och är inte så litterärt intresserad. Svensklektionerna i skolan var en plåga men historia och samhälle var mer mig grej. Nu undrar jag lite fräckt varför man ska studera grammatik? För mig var det lite som att bara sätta fina ord bitar av meningar man plockat sönder. / Mvh Lena.
Ja du Lena, det är ju en bra fråga, som den svarslösa politikern sa. Egentligen handlar det väl om intresse, på samma vis som du måste vara naturintresserad för att införskaffa en tegelstensbok om svampar, ekosystem, träd och insekter. Men jag antar att du inte nöjer dig med ett så svepande svar. Fast kort sagt — är man inte språkmänniska är man inte grammatikintresserad.
Nu kan jag inte luta mig mot något vetenskapligt här men utgår från min egen språkinlärning genom åren och jag vill med tyngd hävda att har man läst grammatik och sysslat lite med att “plocka sönder”, som du säger, sitt modersmål, ja då har man ett slags raster och system som befrämjar inlärning av andra språk.
I dagarna har jag börjat en kvällskurs i arabiska och märker redan att min kunskap i franska, tyska och engelska på rätt avancerad nivå kommer till pass, då det liksom känns att jag redan har en mental struktur, ett slags “kärl inne i hjärnan” att fylla på med nya språkkunskaper.
Lite mer abstrakt uttryckt så ger grammatiken en bild av hur språket återger världen. Grammatiken avslöjar också något om den kultur som språket hänger samman med.
Låt mig avsluta med en retorisk fråga: är det en slump att de europeiska språken har ett enormt sofistikerat tempussystem som exakt kan uttrycka när något har hänt medan det finns naturfolk i Nya Guinea vars språk bara uttrycker nutid?
jesper.nordstrom@opulens.se
