Språklådan: Har Norge två språk?

SPRÅKFRÅGA. Hej! Efter en kryssning till Oslo och ett antal inmundigade öl (Kinn och Lervig bland annat) kommer jag hem med en kanske underlig fråga: det verkar finnas två språk i Norge. Stämmer verkligen det? / Med vänlig hälsning, Stig

Hej Stig!

Det enkla svaret är ja, det finns nynorska och det finns bokmål. Det luriga är att nynorska är det äldsta språket, det är med andra ord ”nytt” i förhållande till fornnorska, på samma vis som man kan säga att det språk som används i vår Gustav Vasas Bibel är nytt i förhållande till fornsvenskan

Den språkliga förgreningen ägde rum runt 1500 och man kan spekulera om det berodde på den nationalism och det ”fursteideal” som kom från kontinenten via renässansen. Språken skulle helt enkelt vid denna tid konsolideras och moderniseras.

I Norge väljer eleverna vilket språk de vill lära sig. Och det är en närmast unik situation i Europa att ett land uppvisar två modersmål. Inte i den bemärkelsen att det finns ett minoritetsspråk utan två språk med full modersmålsstatus.

Allt officiellt i form av myndighetsdokument och lagar finns i båda varianterna och exempelvis i kontakt med arbetsförmedling, socialsekreterare och andra centrala samhällsfunktionärer har du rätt att få information på ditt eget valda språk.

Nu bör det sägas att bokmål är det som lärs ut till icke-norska studenter och det i mångt och mycket råder en skillnad främst i skrift, och norskan är mer protektionistisk i sin stavning. Centralstation blir Sentralstasjon exempelvis. Det är en mentalitet och en attityd som kanske förklarar att man har en mer ”museal” syn på språk och därför har bevarat nynorskan.

Författaren Tarjei Vesaas skrev på nynorska och i sammanhanget kan noteras att han likt Sven Delblanc ofta skildrade ett slags ”mustigt tragikomiskt lantliv”. Därför får hans val av att skriva på det äldre språket en principiell betydelse.