SPRÅK. Hej! Jag undrar om ordet dilettant. För mig har det alltid haft en negativ klang men så läste jag ett omdöme om Goethe där han beskrivs som ”en sann dilettant”. Har det fått en förändrad klang genom åren? / Undrar Claes-Göran.
Hej! Det korta svaret är ja och där kunde jag ju sluta, men tillåt mig utveckla.
Som vi vet verkade Goethe som författare mellan upplysningen och romantiken och var även privatforskare samt konstteoretiker för att inte tala om geheimeråd.Det rådde ingen hejd på vad han verkade ta sig an, och han rodde även det iland. Det vill säga han var en tusenkonstnär, som då även kunde kallas dilettant.Vi kan jämföra med ordet amatör, som även det gått från positivt till negativt. En amatör är en som älskar, som gör det av kärlek, inte för snöd vinnings skull.
Sedan, tillspetsat uttryckt, kom industrialismen, naturvetenskapens expansion och krävde specialisering och fackkunskaper, och begreppet privatforskare fick en lite stofil, dammig klang över sig.
När det gäller den äldre tidens vetenskapsideal och adelns intresse för naturvetenskap kan jag rekommendera boken Vetenskapen i provinsen. Om baronerna Gyllenstierna på Krapperup och amatörernas tidevarv av Jakob Christensson som på ett fylligt sätt går igenom denna tids amatörvetenskap och upprättar dess forna glans genom att visa hur viktigt detta varit för kommande epokers vetenskap.
Som du märker glider jag mer in på historia än språkvetenskap, men mekanismerna bakom hur ett ord går från positivt till negativt ligger ofta utanför det rent språkliga och hittas främst i hur samhället utvecklas. Så sammanfattningsvis är svaret ja på din fråga, men varför är mer komplicerat att svara på.
jesper.nordstrom@opulens.se
