Sommarläsning: ”Nuckorna på hörnet” av Karin Brunk Holmqvist

BOKTIPS. Bo Bjelvehammar tipsar om Österlenskildraren och Piratenpristagaren Karin Brunk Holmqvists roman ”Nuckorna på hörnet”.

Nuckorna på hörnet av Karin Brunk Holmqvist
Roman
Bokfabriken

Karin Brunk Holmqvist skriver om de små, enkla människorna och hon ser det stora i små händelser och skeenden i deras liv. Det är ett berättande med humor, värme och betydande människokärlek.

Karin Brunk Holmqvist visar att det alltid finns nya möjligheter och vägar att gå.  

Detta är hennes tjugonde bok alltsedan debuten med ”Potensgivarna”, 1997.

2021 fick hon det prestigefyllda Piratenpriset.

Allt tilldrar sig, ja, nästan allt, i den gamla lärarinnebostaden i Löderup på Österlen. Där bor Elsa Larsson, med sin hund Bjäfseman. Hunden heter egentligen Max, men det eviga småskällandet har gett honom ett annat namn. Elsa har väninnan Inga-Märta som granne.

De kallas i folkmun nuckorna på hörnet, efter en märklig hänvisningsskylt, med samma namn och en avståndsangivelse.

Nu vet jag inte om ”nucka” passar in på vare sig Elsa eller Inga-Märta. Äldre, ogift kvinna i synnerhet stämmer ju, men de är varken känslotorra eller mindre angenäma.

Elsa är faktiskt inte alls nuckig.

Elsa har ett pensionärsliv, som de flesta andra kring henne, med vardagliga rutiner och upprepningar, och hon visar allt omkring sig stor uppmärksamhet. Den sociala omsorgen och kontrollen är omfattande. Inte minst när det gäller Inga-Märta och hennes två gymnastik- kamrater, Gerd och Olga.

Onsdagarna är heliga, då är det nämligen dags för gymnastiken med den krävande Siv.

För Elsa Larsson slår hjärtat lite extra när hon läser dikter av poeten Fritz Berger, som tidigare bott i Löderup. Nu har diktaren kommit upp sig och bor i Stockholm. Men han har inte glömt sitt Löderup.

Elsa och Fritz möts således igen, vilket ger båda nya erfarenheter.

Kvinnorna möts ofta över en kopp kaffe, gärna i anslutning till gymnastiken. Kaffestunderna bjuder på överraskningar som mandelskorpor eller mandelmusslor med grädde och sylt. Inpå julen blir det vörtbröd och nykokt julskinka.

Samtalen kretsar kring det vardagliga, till exempel om gardiner, Häxans silverputs och kommentarer kring andras beteenden och handlingar.

Men även vardagen har en stilla dramaturgi. Så till exempel när det flyttar in en ny granne – då börjar det hända märkliga saker som inbrott i byn och märkliga turer kring antika föremål. Elsa spelar en huvudroll i uppklarandet av brott. Hon visar sig både modig och fingerfärdig. Och handlingskraftig. Därtill är hon dessutom envist beslutsam.

Utöver detta träffar hon Gösta igen, en tidigare kärlek. Nu har han slutat att tala om enbart ensilage och gödselbrunnar. De får det bra tillsammans.

Det är stor igenkänning både beträffande personer och miljöer. Allt skildras dessutom med träffsäkerhet och en starkt påtaglig värme.