Platsbrist

Platsbrist

Mannen hade bestämt möte med sig själv.

Datum och plats var angivna i brevet som han höll i sin vänstra hand. Högerhanden åkte rastlöst upp och ned längst sidan. Ena stunden kliade den nervöst nacken för att därefter åka ned i byxfickan igen.

Brevet hade mannen författat några dagar efter studenten, 30 år tidigare. Han beskrev sig själv som en nyfiken och engagerad visionär, utåtriktad och med många bollar i luften. Ett intressant levnadsöde verkade ligga inom räckhåll och därför kunde det vara på sin plats med en framtida avstämning.

Eftersom mannen förändrats en hel del sedan dess och numera var likgiltig, trångsynt och allmänt folkskygg kändes ett möte minst sagt osannolikt. Mannen blev därför överraskad när han dök upp.

Något överilat föreslog mannen att de skulle ta en fika tillsammans. Visserligen var det enkelt att hitta ett bord i solskenet. Men där fanns bara en stol och den var redan upptagen.