LITTERATUR. Bo Bjelvehammar har läst Mona Sahlins bok Makt-Lös. “Det är en både smärtsam och angelägen läsning som handlar om tystnad, rädsla, utsatthet och en stor ensamhet,” skriver han.
Makt-Lös av Mona Sahlin
I samarbete med Henrik Johnsson
Albert Bonniers Förlag
Under 40 år fanns Mona Sahlin i den politiska hetluften, ofta som frontlöpare. Nu har det kommit en bok, Makt-Lös, där hon berättar sin historia, i samarbete med Henrik Johnsson.
Mona Sahlin lämnade som politiker ingen oberörd, antingen var hon hatad eller älskad. Älskad kanske mest av invandrare, transor, bögar och unga människor. Särskilt för sitt öppna sätt och sin kaxiga stil. Detta tilltalade inte alla av hennes egna partikamrater och därför blev hon omstridd. Samt ifrågasatt och därför nådde hon inte ända fram till att bli statsminister.
Detta var ett skäl, ett annat var att hon inte kunde hålla ordning och reda på sina papper, slarvade med kvitton och betalkort, betalade inte sina p-böter i tid och lämnade därtill felaktiga uppgifter i sina deklarationer. En sak är ofattbar – varför kunde ingen människa i hennes närhet ta sig an uppgiften sköta hennes papper?
Men Sahlin överlevde och reste sig efter Tobleroneskandalen 1994, men tvingades avgå som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism våren 2016. Detta efter Expressens avslöjande om ett falskt intyg till hennes livvakt.
Vi hjälper författare och kreatörer att formulera sin idé, att hitta rätt tilltal och att nå ut.
Mona Sahlin erkänner att hon är en slarver med papper och att uppgifterna i intyget var falska, men hon kommer med ljumma förklaringar och har en lång utläggning om skillnaden mellan granskning och drev. Det är ändå en intresseväckande läsning.
Det är en rapp och rak skrivning, där vi får följa henne under hennes sista vecka som partiledare fram till idag. Här bjuds på nedslag i både hennes och socialdemokratins historia.
Ibland blir framställningen dock lite för väloljad på gränsen till att slå över i floskler och retorik. Ett långt liv inom politiken resulterar bevisligen ett visst slags språkbruk.
Det finns en människa i politiken som betytt särskilt mycket för henne. Vi talar om Olof Palme och det var tack vare honom som hon blev politiker. Sahlin beundrar hans raka och vassa stil, liksom hans klara ideologiska hållning. Idag tycker hon att hennes parti både är förstenat, har brister i de stora sammanhangen och är tungfotat, när det gäller anpassning och förändring i tiden.
Som bäst är boken när Mona Sahlin skriver om sin nedgång och sitt fall som socialdemokratisk toppolitiker och människa. Det är en både smärtsam och angelägen läsning som handlar om tystnad, rädsla, utsatthet och en stor ensamhet.
bo.bjelvehammar@opulens.se
