KLASSKILLNADER. “Denna pedagogiska segregation finns genom hela skolsystemet, från förskola till årskurs 9”. Bo Bjelvehammar har läst Emma Leijnses reportagebok I en annan klass.
I en annan klass av Emma Leijnse
Natur & Kultur
Författaren och journalisten Emma Leijnse har skrivit en reportagebok om skillnaderna i den svenska skolan, det är hennes tredje bok om skolan. Hon har följt två svenska skolklasser genom mellanstadiet, från fyran till sexan. Vi möter ett antal individer, med skilda tankar om livet och framtiden och om med helt olika syn på skola och skolarbete. Men framför allt handlar det om hur eleverna ser på sig själv och på varandra.
I den ena klassen har eleverna lågutbildade föräldrar och det som dominerar språkbilden är svenska som andraspråk, i den andra klassen är föräldrarna högutbildade och modersmålet är svenska. Detta är helt avgörande, utbildningsnivån samvarierar med arbete eller arbetslöshet, boende, aktivitetsgrad hos eleverna utanför skolan och föräldrarnas möjligheter att hjälpa sina barn med läxorna.
Kring barnen i den andra klassen råder en ständig oro och otrygghet, inpå skolan förekommer skjutningar, i den andra klassen kan barnen röra sig med lugn och trygghet. Det är två olika världar, trots att avståndet är försumbart.
Det visar sig vara ett generellt problem, detta att eleverna i svenska skolor delas mer och mer upp utifrån deras bakgrund. Och så det som är ännu mera allvarligt, de elever som har med sig dåliga förutsättningar hemifrån får också gå i en sämre skola. Med ständiga lärarbyten, med ett betydande antal lärare, som saknar legitimation och de finns på skolor, där ledarskapet skiftar och ofta är otydligt.
Denna skillnad, denna pedagogiska segregation, finns genom hela skolsystemet – från förskola till årskurs 9. Det finns förskolor som saknar förskollärare och där verksamheten sköts av barnskötare, vilka har en gymnasial utbildning. Det är minst sagt häpnadsväckande. Detta går inte att komma tillrätta med genom att lappa och laga. Det är strukturella brister, som kräver en genomgående restaurering. Det är lätt att räkna ut vad som händer med barn som blir efter redan i förskolan när det gäller språkförståelse och med en avsaknad av förmågor att uttrycka sig i tal.
Detta sätt att dela upp elever får ödesdigra följder, de som blir efter och saknar betyg för att läsa vidare på gymnasiet, halkar lätt in på ett andra spår, där de tvingas klara sig vidare genom att leva ett annat liv, som bara plågar samhället i stort.
Att förändra kan gå till på skilda sätt, men framför allt måste resurserna främst gå till de skolor och klasser, som har störst behov, dessutom måste de bästa lärarna arbeta där med höga löner. Det går inte som de fackliga företrädarna hävdar att smeta ut löneökningar lika över alla. Det är lika befängt som att stödja medelmåttig forskning på bekostnad av internationell klassforskning.
bo.bjelvehammar@opulens.se
