LYRIK. ”Sara Berg är, som jag uppfattar det, en poet som gräver där hon står. Jag hoppas på fler dikter.” Det skriver Erik Bovin som läst den aktuella ”Kvarlevor av dagen”.
Kvarlevor av dagen av Sara Berg
Bokförlaget Faethon
Hur ser vardagen ut för en mor, i en tid ur led? Sara Bergs diktsamling ”Kvarlevor av dagen” är ett svar på denna fråga. Vi är med diktjaget i föräldraskapet, vardagsstressen, alienationen, tristessen och, inte minst, oron. Hon skildrar vardagen i en ovanlig och orolig tid som inbegriper covidpandemin, det mörka valåret 2022 – en förlust för alla utom ytterkantshögern – och det ostadiga världsläge som rått sedan Ryssland inledde en fullskalig invasion av Ukraina.
Sara Berg är dramapedagog och författare till ett flertal barnböcker. Tillsammans med Rebecka Bohlin har hon även skrivit fackböckerna ”Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet” (2013) och ”Fem härskartekniker – femtio motståndsstrategier” (2017).
Hennes dikter är skrivna på ett avskalat språk i en nyenkel anda. Sonja Åkesson är såklart en given influens medan poeter som Kajsa Sundin och Lina Ekdahl hör till skaran av nu levande litterära syskon.
Jag förundras över Bergs förmåga att göra poesi av vardagen i sina mest modesta ögonblick:
”jag stryker inga skjortor bara plattor
som pärlats en i taget av mitt barn
på golvet ligger kläderna som mattor
och katten leker råtta med ett garn
i kylskåpet bor sylt och makaroner
på tallriken trängs sojakorv med mos
vi skrapar inga lotter med miljoner
på helgen blir det finfrukost med juice
om natten växer drömmarna mot taket
och ritar på tapeterna en skog
då växer hallonsnåret vilt och naket
i hallen finns en underjordisk krog
och mitt i drömmen tänker jag så vaket
att åtta års semester vore nog”
Berg bejakar igenkänningen och skrattet. Här märks hennes förkärlek för ordvrängningar och ironi. Som roligast blir det när vardagskomiken och igenkänningshumorn trissas upp och blir absurd.
Det vilar dock något opersonligt över diktjaget. Igenkänning i all ära, men Bergs poesi är ofta alltför generisk.
Naturen utgör en tillflykt för diktjaget, bort från alienationen, stressen och oron. Det är den onekligen för många. Synd att vi behandlar den så illa, är det som att Berg vill säga mellan raderna då hon på flera ställen påminner om den katastrof så många av oss de senaste åren idiotiskt nog har blundat för: klimathotet.
Sara Berg är, som jag uppfattar det, en poet som gräver där hon står. Jag hoppas på fler dikter. Hon bör dock gräva djupare nästa gång.
info@opulens.se
