HALVMESYRER. Författaren till Harry Potter-serien har en problematisk relation till sina fans och kan inte hantera det kapital som böckerna gett henne. Emil Åkerö om en bara halvt queervänlig J. K. Rowling.
Vilken är en författares ansvar? Den frågan slår mig när jag tänker på J. K. Rowling, författaren till Harry Potter-böckerna. Efter att Harry Potter och dödsrelikerna kommit ut 2007 sade Rowling att figuren Albus Dumbledore, en av de främsta trollkarlarna som funnits och rektor för den skola där böckerna utspelar sig, var homosexuell och att han att i sin ungdom varit kär i den onda trollkarlen Gellert Grindelwald.
Rowling hade då haft över tio år på sig att prata om detta. Hennes böcker hade blivit bannlysta och den kristna högern världen över brände dem mer eller mindre på bål. Samtidigt älskades hon av queera ungdomar och vuxna runt om i världen och spekulationerna kring eventuella samkönade relationer och begär stod som spön i backen. Inte någonstans hade Rowling skrivit om Dumbledore, men efter sista boken gick hon ut och plockade poäng på sin öppenhet utan att riskera att sälja färre böcker.
Mindre känt är kanske att Rowling under en rättsprocess mot en plagiator vittnat om att Remus Lupins varulvsöde för henne är en allegori över stigmatiseringen av hiv-positiva. Hela Harry Potter-serien, med jakten på mugglarfödda och halvblodstrollkarlar, kan betraktas som en allegori över det engelska klassamhället, Nazityskland eller hbtq-personers utsatthet. Olika tolkningsmöjligheter är kanske inte något en författare behöver ta ansvar för, men detta säger något om Rowlings oförmåga att hantera sitt queerkapital.
Queerkapitalet är en form av förtroendekapital som upparbetas med fansen och handlar om hur queert innehåll förvaltas. En utsatt grupp söker reflektion i kulturen och när det finns en sådan går djungeltrumman varm och flera söker sig dit, tar del av materialet och delar det. En relationell transaktion måste dock vara ömsesidig, och Rowling begår här samma misstag som många andra kulturskapare. Hon vill glädja alla, framför allt den stora massan. Utanför böckerna uttalar hon sig mycket tydligt, men i böckerna får läsarna nöja sig med antydningar.
I höst kommer filmen Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott, där Johnny Depp spelar Gellert Grindelwald och Jude Law Albus Dumbledore. Regissören David Yates gick i början av februari ut med att den romantiska relationen mellan dem inte kommer att skildras ”explicit”. Fansen var inte nöjda, de var inte upprörda, de var topp tunnor rasande. Rowling å sin sida visade inte riktigt förståelse för fansens känslor och förklarade att det faktiskt skulle komma tre filmer till i samma serie.
Det är vanskligt att skriva om en film som man inte har sett, men vad som är intressant är återigen hur dålig Rowling är på fanservice och att hantera sitt queerkapital. Rowling har en historia av att ha en skakig relation med sina fans, till exempel för att hon inte uppskattar fanfiction. Hon har skapat Pottermore.com, ett community där fansen kan ta del av hennes universum så länge det är hon som styr vad som ryms inom det. Rowling verkar inte riktigt gilla sina fans när de går utanför kanon, men de gillar inte heller henne så mycket att de sväljer hennes beteende. I dagens kulturklimat är fansen inte längre tysta konsumenter, utan “prosumenter” som är med och skapar världen kring ett populärkulturellt fenomen genom att dela med sig av tolkningar och sprida material och därigenom hålla fenomenet levande.
En serie som har förstått det här är Netflix-serien Shadowhunters baserad på Cassandra Clares bokserie The Mortal Instruments. Cassandra Clare började sin författarkarriär med att skriva fanfiction om just Harry Potter och hon och skaparna av Shadowhunters har till och med förstått begreppet fanservice, att skapa innehåll för fansen. De har till och med döpt ett avsnitt till #Malec. Malec är Magnus Bane och Alec Lightwood, och avsnittet #Malec har deras romantiska relation i fokus. Hashtaggen Malec har seriens fans använt i sociala medier när de har delat bilder, videoklipp och texter om paret och visar hur prosumentkulturen fungerar. Men skaparna har även vårdat sitt queera kapital genom queera inslag som varit relevanta och en naturlig del av storyn i stället för strössel på toppen som hälls på efter att glassen är betald.
info@opulens.se
