PROSA. Elisabeth Brännström har läst Carola Hanssons roman Minnestrådar, med viss behållning. Men “problemet med romanen är att laddningen avtar där den borde ha ökat,” skriver hon.
Minnestrådar av Carola Hansson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Carola Hansson, som tidigare bland annat skrivit romanerna Andrej (1994) och Masja (2015) om medlemmar av familjen Tolstoj, och även belönats med flera fina litterära priser, har den här gången skrivit en roman med titeln Minnestrådar, som trots sin vackra prosa och stämningsfulla skildringar inte riktigt håller ihop.
Skildringarna från Königsberg fram till krigsutbrottet är bokens största behållning. Staden, som demolerades under kriget, kommer till liv igen och vi får följa några ungdomars liv i en älskad hemstad där de, alltmer försiktigt, tar sig fram genom gator och torg som nu för länge sedan försvunnit.
Sommaren 1939 anländer tre tysk-judiska tonåringar till en gård utanför Falun. Tillsammans med flera andra ungdomar från det krigsdrabbade Europa ska de börja träna inför livet på en kibbutz i den blivande staten Israel, dit de hoppas kunna ta sig efter kriget. Romanens tre huvudfigurer Otto och Max Herzmann och bokens huvudsakliga berättare, madam Vidal, kommer alla från staden Königsberg (nuvarande Kaliningrad) i Preussen. Deras liv har vänts upp och ner av nazisternas framfart och de har lyckats komma med en av transporterna till Sverige, medan deras familj: Föräldrarna Herzmann och den älskade lilla-systern Elizabeth lämnats kvar i ett alltmer osäkert Königsberg.
Alla ungdomarna på gården bär med sig sitt eget mentala bagage och sina åsikter om sionismen versus socialismen, en debatt som pågått hemma och som nu tar ny fart i Sverige. Det uppstår konflikter även här och för vissa börjar resan över till Israel kännas mer och mer tveksam, medan andra knappt kan vänta på att komma iväg.
En som ger sig iväg tidigt är den yngste brodern Herzmann. Han når fram till Jerusalem, men går ett osäkert öde till mötes. Den äldre brodern, Otto, som reser senare försvinner under sin resa över havet, och madam Vidal hamnar av en slump i Frankrike och senare i England; närmare bestämt i Manchester.
Det är madam Vidal som berättar den här historien för en namnlös kvinna som söker efter en släktings förbindelse med Otto Herzmann. De möts i madam Vidals hem i Manchester, och medan hon röker otaliga cigarretter och ser till sin katt, berättar madame Vidal mycket utförligt om sin barndom i Königsberg, om vistelsen i Sverige och, betydligt mer kortfattat, om livet efter krigsslutet.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Problemet med romanen är att laddningen avtar där den borde ha ökat. Efter ankomsten till Falun blir både miljö och persongestaltning allt tunnare och samma sak gäller för resan över till Israel, som innehåller många spännande moment som mer eller mindre slarvas bort. Samma sak gäller för madame Vidals liv efter kriget. Det känns som om Carola Hansson tröttnar lite på sin berättelse redan när ungdomarna når fram till Sverige och att hon till sist tar en ganska enkel väg ut. Berättelsen om Königsberg före kriget är däremot värd att läsa fristående från romanens andra del, en fantastisk återuppbyggnad av en helt förändrad och på sitt sätt nu förlorad stad.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
