TAPPAD TRÅD. “Det Ramqvist vill är att knyta ihop dessa berättelser genom att hitta sanningen om vem Björnkvinnan var och vem hon själv är som författare och människa. Men hennes bekymmer tar tyvärr över vilket gör att jag tappar både tråd och engagemang.” Carolina Thelin har läst Karolina Ramqvists Björnkvinnan.
Björnkvinnan av Karolina Ramqvist
Norstedts 2019
I helgen var det premiär för Orlando på Malmö Stadsteater. Pjäsen bygger på Virginia Woolfs Orlando från 1928 och är en av mina favoritromaner. När den filmatiserades med den fantastiska Tilda Swinton i huvudrollen 1992 såg jag den naturligtvis. Nu är det alltså dags att uppleva den från scen.
Karolina Ramqvists Björnkvinnan påminner på sätt och vis om Orlando. Inte som romanfigur (även om båda titlarna bär huvudkaraktärernas namn) utan snarare rumsligt och temporalt. Orlando utspelar sig i och för sig under flera tidsåldrar men det gör på sätt och vis också Björnkvinnan eftersom romanen pendlar mellan björnkvinnans 1500-tal och Ramqvists nutid. Virginia Woolfs queera protagonist startar sin resa mellan århundradena som adelsman under Elizabeth 1:s styre. Tankarna och känslorna är kristallklara, liksom det kylslagna klimatet, under denna “lilla istid” i Europa.
Ramqvist bygger sin roman genom två parallella berättelser: hur författarjaget försöker få ihop sitt eget liv som förälder och författare och den faktiska historien om den franska adelsdamen Marguerite de la Rocque, med det tuffa smeknamnet Björnkvinnan. Den föräldralöse Marguerite följer med sin förmyndare Jean-François de la Rocque de Roberval på en kolonialexpedition till Kanada – Kanata – som de upptäcksresande uppfattade att “vildarna” kallade det Nya landet.
Där blir Marguerite dumpad på en öde ö i Nordatlanten tillsammans med sin tjänstekvinna/sitt förkläde efter att ha haft en relation med en trubadur på skeppet. I sin förmyndares ögon har hon dragit skam över familjen, expeditionen och fosterlandet. Hennes fling följer dock efter och de tre strandsatta gör sitt bästa för att skapa sig ett liv. Såväl trubaduren och tjänstekvinnan som det barn Marguerite föder på ön dör. Men Marguerite klarar sig otroligt nog i dryga två år innan hon lyckas ta sig därifrån med en fiskebåt, säkert på grund av sin skicklighet i att skjuta björnar.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Ramqvist får höra talas om denna minst sagt fascinerande historia genom en väninna och hon börjar forska för att få veta mer. Hon dyker ner i 1500-talsverk som La Cosmographie Universielle av vetenskapsmannen André Thevet och drottning Marguerite de Navarres Heptameron och blir som besatt. Ramqvist är inte forskare, hon är ovan vid materialet och hon har svårt att greppa hur 1500-talets människor tänkte och levde men hon ger sig inte.
Det här låter väl som världens bästa upplägg för att fånga läsaren? Men Ramqvists roman är som sagt av dubbel natur – den är lika mycket en bekännelse om hennes egen skrivkramp, att inte distraheras av allt runt omkring. Det Ramqvist vill är att knyta ihop dessa berättelser genom att hitta sanningen om vem Björnkvinnan var och vem hon själv är som författare och människa. Men hennes bekymmer tar tyvärr över vilket gör att jag tappar både tråd och engagemang. Dessutom är startsträckan innan man som läsare får veta mer om Björnkvinnan, alldeles för lång.
Ramqvists essä Det är natten från 2016 handlar, liksom Björnkvinnan, om att få ihop rollerna som författare, kvinna och förälder. Tidigare romaner som Flickvännen och den fristående fortsättningen Den vita staden är däremot ren fiktion. Samtidigt finns likheter; gestaltningen av kvinnor i periferin, starka men ensamma, som fightas mot ett patriarkat som förminskar dem. Och om sexualitet, skam och längtan efter kärlek.
carolina.thelin@opulens.se
