CORONAKULTUR. Lisa Bjurwald har läst en högaktuell bok om den pågående pandemin, Smittans tid av Paolo Giordano. Hon konstaterar att författaren är som bäst när han nördar in på sitt specialområde, fysiken.
Smittans tid. En författares vittnesmål från pandemins frontlinje av Paolo Giordano
Mondial
När en författare blixtsnabbt lyckas komma ut med en bok om en avgörande händelse brukar ett avundsjukt tjatter stiga upp från proffsskrivande kretsar: ”Hur tusan hann hen?” Nu går snacket om den italienske fysikern Paolo Giordano och hans coronaskildring Smittans tid. En författares vittnesmål från pandemins frontlinje. Boken ges ut nu i april, i över 20 länder samtidigt, medan coronaviruset fortfarande kanske bara ligger i startgroparna, så att säga.
Spelar det någon roll om en författare är opportunist i en kris om det hon har att säga är nytt, belysande, berörande? Svaret borde rimligtvis vara nej. Ändå spelar kontexten roll. Vem skulle till exempel kunna läsa ett aldrig så välskrivet massmordsepos av Milošević-kramaren Peter Handke utan att må illa, eller åtminstone bli illa berörd? Riktigt så illa är det inte här, men författaren (eller hans agent) har uppenbarligen haft bråttom.
Man kan inte heller blunda för det storslagna anslaget, vilket trumpetas ut redan i titel och undertitel. Det här är uppenbarligen En Viktig Bok av En Modig Författare. Den viktiga boken är också mycket kort. Visst får författare lära sig att långa berättelser inte har något egenvärde, men 67 sidor? Varav sex sidor är ett trevligt men intetsägande förord av Emma Frans? Jag hann läsa hela häftet under en lunch i vårsolen (naturligtvis med korrekt social distansering – att ingen vågade trycka upp sig för tätt berodde eventuellt på titeln SMITTANS TID, tryckt i varnande svarta versaler likt på en pestpamflett).
Stöd Opulens - Prenumerera!
I Italien råder det ingen brist på unga uppburna kulturmän som verkar ha blivit itutade att allt de säger sägs för första gången. Det sirliga italienska språket är särskilt lämpat för att upprätthålla charaden, men den svenska översättningen klär av orden dess silke och sammet tills bara innebörden återstår, och den är inte alltid mycket att hänga i julgranen. Det är förnumstiga och kraftigt komprimerade betraktelser över ekosystemet, globaliseringen, i- kontra u-länders vårdkapacitet… Nej, Giordano är bäst när han nördar in på sitt specialområde, fysiken:
Bubblor av ordning i en tid då allt utanför och inom mig – särskilt inom mig – verkade röra sig mot kaos. Långt före skrivandet var matematiken mitt sätt att dämpa ångesten.
Och när han lyckas koppla ämnet till coronakrisen blir det faktiskt fullträff:
Anta att vi har sju och en halv miljard kulor som symboliserar jordens befolkning. Vi är mottagliga och helt stilla, när plötsligt en smittad kula rullar mot oss i full fart. Denna smittade kula är “patient noll” och hinner träffa två andra kulor innan den stannar. De båda senare rullar vidare och träffar två andra kulor. Och så vidare.
Och en gång till.
Och en gång till.
lisa.bjurwald@opulens.se
