Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 6

SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den sjätte delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns här.

Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 6

I urval och översättning Gunnar Lundin

7 maj, 1843 (Emerson är 39 år)

Igår besök från England, och jag väntade hela dagen på att de någon gång skulle gå.

Om vi kunde fastställa som regel att varje människa är en gäst i sitt eget hus, och vi sedan vi visat gästerna runt och visat hur man tänder en brasa och var mat och dryck finns, och gjort dem lika hemmastadda som husets invånare, kunde lämna dem till det umgänge som råkade finnas till hands, och fortsätta med våra vanliga sysslor, så skulle en gäst inte längre vara något förskräckligt.

20 maj

Jag uppskattar alla livets stunder. Få personer är lika mottagliga som jag för tillvarons glädjeämnen. En man från landet kan säga: ”Jag var till sjöss en månad och missade aldrig en måltid”, och på samma sätt äter jag min middag och planterar mina rovor, och ändå tror jag att jag aldrig är rädd för döden. Den framstår för mig så ofta som en lättnad, ett upphö­rande av ansvar, en befrielse från så många förargliga och irriterande småsaker.

25 maj (Emerson är idag 40 år)

Himlen är ögonens dagliga bröd. Vilken skulptur utgör inte dessa moln; vilket uttryck av oändlig vidd i det utspridda och krusade molnland­skapet, ömsom likt en fast och hård landmassa, ömsom förvandlat till borttonande rosafärgade plymer. Ingen trängsel; gränslöst, muntert och kraftfullt.

18 juni

Igår i Bunker Hill en enorm massa folk, men gräsplanen i en byall­männing kunde inte vara mer fridfull, välordnad, nykter och till och med varmhjärtad. Webster gav oss sina åsikter rakt på sak, enkla som gott bröd, ändå var talet svagt jämfört med då han lägger manken till; det var rena Poloniusretoriken med dessa andefattiga dialoger. Då det saknas fiender och motståndare, som i dessa helgdagstal, och religion, saknas det även något av hjältemod och kraft. En talare som ser Washingtons tal som retorikens toppnoteringar är fattigt. Åhörarna ger mycket åt observatören att iaktta, de är så oreflekterade och så fysiskt svaga, var och en mer upptagen av eventuella obekvämheter än av samman­komstens ämnen, och hurraropen är halvdana och lätta att framkalla. Webster är verkligen Amerika i sin prydno.

Aug., odaterad

Webster fyller varje vrå av vår lilla stad, och jag tvivlar på att jag kommer att få ro att sätta mig och skriva förrän han har rest…

Elizabeth Hoar sa att hon hade talat med honom; och som en som tycker om att gå bakom Niagarafallen försökte hon se in i hans berömda ögongrottor, för att pejla deras djup, och hela mannen var storartad. Mr Choate hade berättat att han under en viktig rättegång (som den pågående) inte sov på en hel vecka, men när de i lördags eftermiddags träffades i Boston för att samtala om målet var alla klarvakna utom Mr Webster som mitt under överläggningen föll till sömns.

Jag anser det vara höjden av Don Quijoteisk kritik att gräla på Webster för att han inte har den eller den kristna utförsgåvan. Han är inget helgon utan ett vilt olivträd, ännu utan behagfullhetens ympkvist, men i frågan om att följa sin kallelse en sann och beundransvärd man. Hans slösaktiga vanor tycks vara något nödvändigt. Vore han en alltför klok och förstån­dig yankee skulle det minska hans storhet. Jag önskar bara att han inte börjar falla undan och fjäska; jag bryr mig inte om hur mycket han spenderar.

3 sept.

Huvudfelet i min sociala natur är (som för så många andra) saknaden av animal spirits, lusten att babbla om småsaker. Att jag skulle få en sådan lust förefaller otroligt, som att Gud skulle väcka en död.

Sept., odaterad

Livet. Stor brist på vital energi; utmärkta börjare, klena verkställare. Man kunde tro det funnes anläggningar ovan oss som stängde av vattnet…

Sept., odaterad

Den enda räta linjen i naturen jag kan erinra mig är tråden då spindeln svingar sig ner från en gren.

(Översättarens anm: Jfr Lester Young: människa, stämning, natur. No mechanical effort.)

Okt., odaterad

Det förefaller som om folk kom till mina föreläsningar med en förväntan att jag skulle förverkliga den republik som jag beskrev, och slutade komma när de märkte att förverkligandet inte kommit närmare. De misstog sig. Jag är och har alltid varit en målare. Jag målar fortfarande med full kraft, och väljer de bästa motiv jag kan. Mången har jag sett komma och gå med falska förhoppningar och farhågor, och varit tve-hågset berörda av mina bilder. Men jag fortsätter måla.

Feb., odaterad 1844

Skeptiker. Det rena intellektet är den rena djävulen när du har avlägsnat alla Mefistofeles masker. Det är för mig en smärtsam symbol att pekfingret (indexfinger) alltid är det smutsigaste av alla fingrar.

Okt., odaterad

Wendell Phillips. Jag önskar att Webster och Everett och även de unga politiska aspiranterna i Massachusetts finge höra Wendell Phillips tala, om så bara för den viktiga retoriska läxan. Den nämligen, att den första och andra och tredje regeln i denna konst är att alltid ha fötterna stadigt på faktas mark.

Mars, odaterad 1845

Vår förmåga att se igenom ytan förstärks med åren, och vi låter oss inte längre bedras av stora ord när de är chimära och substanslösa. Eller bättre uttryckt, vi avslöjar futtighet i uttryck och tankar vi tidigare skulle ha citerat som styrkeprov.

Mars, odaterad

Den ynkliga stammen av intellektuella i det här landet har inga råd att komma med; den märks inte ens. Varje jämmerlig partigängare, varje lokal gnällspik, varje person med talang att slåss om ord, varje karriärist tillkännager vad han benämner sin åsikt så högljutt att det ska höras över hela landet. I själva verket framförs inga sakliga åsikter; det är bara önskemålen från vardera sidan som kommer till tals, från såväl de välsituerades parti som från de missbelåtnas. Men de intelligentas och hederligas röst, de obundnas och oberoendes röst, sanningens och rättfärdighetens röst tystas ner. I England är det inte så. Där kan man alltid i tidskrifter och tidningar finna intressanta omdömen av mer eller mindre halt, lika väl som skrän från partikäbblarna.

Maj, odaterad (41 år)

Livet är ett spel mellan Gud och människan. Den förre sprider ut sig och låtsas dela sig i individer. En del lägger han in i ett granatäpple, en annan i en kungakrona, en tredje i en människa. Genast ser människan dessa sköna ting och söker erövra dem. För vart och ett av dem hon så lyckas erövra ler Gud och säger, Det är du själv; och om hon ägde dem alla skulle Han säga: Det är du själv. Vi lever och dör för en skönhet som vi felaktigt trodde var något utanför oss själva.

(Översättarens anm: Jfr Attar Fåglarnas bok; Marcel Proust Contre Sainte-Beuve)

Maj, odaterad

Vår förmåga flyter i en trång fåra: aldrig strömmar härligt friskt vatten till. Vi borde förmedla entusiasm. Om man ändå en dag finge se (människor i) Boston och Massachusetts vitaliserade i en våg av generositet, galna efter kunskap, efter musik, efter filosofi, efter samhörighet, efter frihet, efter konst; men nu lunkar folk fram som en gårdfarihandlare ständigt med handen på plånboksfickan, försiktigt kalkylerande, full av beräkning.

Juni, odaterad

Till och med för dem jag verkligen älskar har jag inga animal spirits.

Sept., odaterad

Garrison är en viril talare; han saknar det feminina elementet som finns i geniala människor.

27 okt.

Beträffande kung Swedenborg, protesterar jag mot hans moraliska huvudtes att ondska ska skys i sin egenskap av att vara synd. Jag hatar predikande. Ondska skyr jag för att den är ondska. Vet han då inte – som Charles Lamb gjorde – att varje poetisk själ är en hedning, som ända fram till idag föredrar de olympiska Zeus, Apollo och muserna och ödesgudinnorna framför det osmälta barbariet hos Calvin och medelti­den?

Nov., odaterad

Det överlägset bästa, upprepar jag, i varje människa är det hon inte vet, det som svävar framför henne i glimtar, antydningar, gäckande och ännu otillägnat. Hennes ordentligt dokumenterade kunskaper förlorar snart allt intresse. Men i kordansen av tankar och förhoppningar finns framtidens gruva, hennes möjlighet, som lär henne att detta människoliv är löjligt kort och oansenligt, men att det är hennes första medvetna år och försök att pröva de unga vingarna, och att stora omvälvningar och folkvand­ringar väntar, och att krets efter krets i de himmelska samfunden bjuder in honom.

Mars, odaterad 1847

Vilken upptäckt jag en dag gjorde: ju mer jag ger desto mer växer jag; det är lika enkelt att ta mycket utrymme och göra mycket arbete som att hålla till på en undangömd plats och gör litet; och under vintern då jag förmedlade mina resultat i inför åhörare, var jag full av nya idéer.

Maj, odaterad

Hawthorne är allför benägen att inbjuda sina läsare till sitt arbetsrum, och visa hur han går till väga. Som om konditorn skulle säga till kunden: ”Kom, låt oss nu göra tårtan tillsammans.”

Juni, odaterad (Emerson är 43 år)

Amerika tycks ha oändliga tillgångar av land, människor, mjölk, smör, ost, timmer och järn, men är ändå inte större än en liten by; bykäbbel och girighet utmärker politiken. Amerikas stora styrka vilar på en svag grund.

Juni, odaterad

Det här packet i Washington är faktiskt bättre än den gnälliga opposi­tionen. Deras begåvning är av ett djärvt och manligt, ehuru sataniskt, slag. De inser, rakt emot folkets enhälligt uttryckta önskan, hur mycket litet välregisserad fräckhet kan åstadkomma, hur många kriminella handlingar folket orkar med, och går fram steg för steg, och det förefaller som om de bara alltför väl räknat med ers excellens, O guvernör Briggs, bevågenhet. Mr Webster talade om för dem hur mycket kriget (mot Mexiko) skulle kosta, det var hans protest, men röstade sedan för krig, och sänder sin son till fronten. Min vän Mr Thoreau sitter i fängelse hellre än att betala skatt. Honom kunde de inte räkna med. Abolitionister­na ägnar stor tid åt att fördöma kriget, men betalar sin skatt.  

(Vid Emersons besök till Thoreau i häktet: E: ”Henry, why are you here?” T:”Why are you not here?”)

April, odaterad

Jag tror mig ha tillräckligt material för att kunna tjäna mina landsmän med tankar och poesi, om det nu inte bara vore fragment. Människor vill inte ha en handfull gulddamm, de vill ha guldtackor.

April, odaterad

Vi bor i landet Lilliput. Egensinniga, beskäftiga, självsäkra surrar amerikanerna omkring i Skapelsen. Men asiaterna tror att våra öden står ristade i järn, och skulle inte lyfta ett finger för att rädda sig från svält, farsoter eller svärd. Det är stort, skänker ett storartat drag åt människor­na.

April, odaterad

Intellektuell, Centralitet. ”Du läser oväsentliga ting.” Ja, för dig, men inte för mig. Vad jag läser spelar ingen roll. Är det oväsentligt läser jag det djupare. Jag läser tills det får samband med mig och mitt, med naturen, och med stunden. En god intellektuell finner Aristofanes och Hafiz och Rabelais rika på amerikansk historia.

April, odaterad

Vad du lärt och åstadkommit är säkert och fruktbärande. Arbeta och studera i onda dagar, i dagar av förolämpning, i skuldsatta och deprimerade och olyckliga dagar. Kämpa bäst i skuggan av ett moln av pilar.

24 maj

Dagarna kommer och går som tysta beslöjade gestalter utsända från ett vänligt sällskap i fjärran, men de säger inget, och om vi inte använder gåvorna de bringar, bär de bort dem lika tysta som de kom.

Juni, odaterad   

Amerika (1)

Ack Amerika, som jag så ofta måste säga, du icke omgjordade, kontur­lösa, ymniga, markkrypande  – vidsträckta enbuskemark, där ingen ceder, ingen ek lyfter sin stolta mast mot molnen! Allt slutar i blad, rotskott, klängen, i en enda brokig blandning. Luften full av vallmo, imbecillitet, förskingring och tröghet.

Ivriga, enträgna, hungriga, ursinniga, beskäftiga Amerika, du som ger dig i kast med många ting, inbilsk, angelägen att förnimma din egen existens, och övertyga andra om din talang genom att ge dig i kast med och i all hast åstadkomma mycket – Hämta nu för ett ögonblick andan och lär dig; misslyckas du i det ena, kan du lyckas i det andra; fart och feber har aldrig lett till stora ting; till sådant fordras tillförsikt och lugn och väntan. (Formlösa Amerika, utan vare sig förskräckande eller vacker gestalt.)