PROSA. ”Avgrunderna” av Pilar Quintana är nominerad till National Book Award inför stundande Sverigebesök. Thomas Almqvist har läst romanen och finner att “det är en ren njutning att läsa hennes exakta och kristallklara prosa.”
Avgrunderna av Pilar Quintana
Översättning: Annakarin Thorburn
Rámus
Pilar Quintana föddes 1972 i Cali, Colombia och fick sitt internationella genombrott med romanen ”Tiken”, 2021. Nu är hon aktuell med Avgrunderna, för vilken hon belönats med Alfaguara de Novela, ett av den spanskspråkiga världens allra finaste priser. Det är en förtätat obehaglig berättelse om längtan, instängdhet, kvinnoideal och barnets livsnödvändiga behov av kärlek.
Claudia är åtta år, enda barnet och försöker förstå världen genom de vuxnas ögon. Pappan, som arbetar mycket, är mest tyst, medan mamman roar sig med att läsa skvallertidningar och berätta för Claudia om berömda kvinnor, som tagit livet av sig. När Claudias faster presenterar sin nye make, blir Claudias mamma intresserad och balansen i familjen börjar falla samman. Avgrunderna vidgas och blir större. Claudia har en förmåga att ta del av även komplexa relationer, även om hon inte förstår allt.
Claudia söker sig till mamman men stöts bort. Mamman vill helst vara ensam med sina skvallertidningar och med sin whisky. Hon tycker att dottern pratar och stör för mycket, vilket allt ger Claudia en känsla av osäkerhet som smittar av sig på mig som läsare.
Pappans tystnad suddar ut honom som människa och det är som om tystnaden suger ut hans själ och lämnar bara ett skal kvar. Avgrunderna blir till en känslig och mycket själfull historia med ett vemod och en djupt känd melankoli över texten. Claudia är väldigt liten i den enormt stora världen, hon förstår en del av vad som händer bland de vuxna men långt ifrån allt. De vuxna verkar sitta fast i sina egna öden och verkar oförmögna att kunna ändra på något. En smått kuslig stämning smyger sig in, där långt ifrån allt är uttalat. Här finns ett ödesmättat allvar, som om ett dunkelt hot hänger över människorna.
Claudia känner både skräck och ångest i sin ensamhet och självmord blir en fix idé för henne. I hemmet verkar tiden stå stilla. Tiden är 80-talets Cali i Colombia, Quintanas barndomsmiljö och familjen hör till den lägre medelklassen. Livet kan vara grymt såsom hon gestaltar det, men på samma gång är det sällsamt vackert. Hon tappar aldrig i intensitet eller i koncentration utan är hela tiden oerhört exakt i uttrycket. I Avgrunderna finns hela tiden en tankens klarhet, som också avspeglar sig i språket. Quintana har framför allt en stark känsla för karaktärer, vilket gör personskildringen mycket tydlig.
Avgrunderna är en mycket lättläst roman och lättillgängligheten gör kanske att man läser för fort. En hel del står mellan raderna och allt är inte uttalat. Det är en ren njutning att läsa hennes exakta och kristallklara prosa. Pilar Quintana och både hennes Tiken och Avgrunderna är bra exempel på var den latinamerikanska romanen står idag.
thomas@opulensforlag.se
