Prosalyrisk karusell i romanform

Litteratur.
Bjørn Rasmussen. (Foto:Frida Gregersen)

ICKELINJÄRT. Dansken Bjørn Rasmussens Jag är gråvit är ingen respektabel framgångsberättelse men det är inte heller någon upplyftande historia om frigörelse. ”Det är betydligt intressantare än så”, skriver Anna Remmets.

Jag är gråvit av Bjørn Rasmussen
Övers. Johanne Lykke Holm
Modernista

Förlagets beskrivning av den danska författaren Bjørn Rasmussens nya roman ger intryck av att det handlar om ett relativt linjärt händelseförlopp: huvudpersonen Bjørn får reda på att han ska bli ”plastpappa” till det barn hans make ska få och bestämmer sig då för att försöka sluta dricka. En utvecklingsroman om att brottas med sin alkoholism och att bli förälder sålunda? Det stämmer inte särskilt bra, för vad som finns mellan pärmarna är en prosalyrisk karusell eller bergochdalbana som osäkrar både tid, identitet och vad som faktiskt sker och inte sker. Jag är gråvit är Rasmussens (född 1983) tredje roman. Han har prisbelönats för den tidigare Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen och även skrivit lyrik och dramatik.

ANNA REMMETS
anna.remmets@opulens.se

Anna Remmets är litteraturvetare och frilansskribent och har skrivit litteraturkritik i bland annat Ord & Bild, Karavan, Astra, ETC och Brand. Hon är även en av två redaktörer för den finlandssvenska kulturtidskriften Horisont.

Det senaste från Litteratur

0 0kr