HALLUCINOGENER. Nästa gång du möter någon som tror att en hallucinogen substans på egen hand ska fixa de egna eller världens problem, ge dem den här boken, skriver Nette Wermeld Enström, som läst Kevin Tuckers bok The Cull of Personality.
The Cull of Personality – Ayahuasca, Colonialism, and the Death of a Healer
Av Kevin Tucker
Black and Green Press
För ett år sedan spreds en video på nätet där kanadensaren Sebastian Woodroffe lynchades till döds av ett urfolk i peruanska Amazonas. Han hade dessförinnan skjutit ihjäl den 81-åriga ursprungsaktivisten och medicinkvinnan Olivia Arévalo. Detta för att hon nekat honom ayahuasca, en psykedelisk brygd som används i rituella sammanhang.
Hon sa nej, han dödade henne. Det blev, den här gången, hans egen död.
Det är i denna sanna berättelse, som inte ska ses som en isolerad händelse utan en fortsättning av kolonialismen och exploateringen av urfolken, som Kevin Tuckers senaste bok The Cull of Personality – Ayahuasca, Colonialism, and the Death of a Healer, tar form.
Olivia Arévalo var en healer och inte en shaman, och Kevin Tucker förklarar skillnaden. Det senare är en kolonial konstruktion, och det är mycket viktigt i sammanhanget. Under hela sitt liv hade Olivia Arévalo försvarat sin kulturs och naturens rättigheter, samtidigt som hon hade att försöka överleva i en post- och neokolonial värld där kunskaper som hennes, om medicinska växter och healing, blev mer allt eftertraktade, mytomspunna och varufierade av omvärlden.
Sebastian Woodroffe var en modern Pizarro som med crowfunding genom sajten Indiegogo hade rest till Peru för att utvinna ursprungliga kunskaper och seder kring den psykedeliska brygden ayahuasca. Hans mål var att med hallucinogener och traditionella referenser sälja in sig som behandlare, drogterapeut, på hemmaplan. Det var säkert en lönsam karriärplan. Ayahuasca antas kunna bota allt från PTSD till depressioner och beroenden. Och i Kanada, liksom överallt, är psykisk ohälsa och beroenden ett eskalerande samhällsproblem.
Vi spolar tillbaka. Hon sa nej, han sköt henne till döds.
Enligt de amazonska urfolken var Woodroffe en i mängden av respektlösa gringos som en längre tid hade trakasserat och pressat Olivia Arévalo, även kallad ”mormor” inom stammen. Bybor hade även försökt ta hjälp av polisen, vilket visade sig vara lönlöst, för att värja sig mot hans trakasserier. Och det var upprinnelsen till händelsen som skulle rikta omvärldens anklagande blickar mot dem, men som trots kontexten även denna gång skulle ge tolkningsföreträde till det som Kevin Tucker kritiserar; det koloniala narrativet där den vite mannens ”egentliga oskuld” och ”goda uppsåt” alltid ställs mot urfolken, som fråntas all heder, all rätt, oavsett vad den vite mannen utsatt dem för. Även om den vite mannen mördat deras mormor.
Mord på urfolk i Amazonas ignoreras till vardags. Och även om den dominerande berättelsen, hela kolonisationen, har kritiserats förut, inte minst i författaren Eduardo Galleanos tradition, så skiljer sig Kevin Tuckers analys genom att den inte enbart erkänner urfolkens absoluta tolkningsföreträde, utan ger dem rätt utan förbehåll. Vi kan säga vad vi vill om olika vänsteranalyser och socialistiska projekt, men inte har de varit civilisationskritiska och många gånger har de behandlat urfolken, i synnerhet samlar- och jägarfolken, med dödlig paternalism.
Urfolk utrotas, överallt. De måste alla domesticeras för att ens kunna förhålla sig till makten, för att ens kunna kämpa för sin rätt att existera. Det är civilisationens gyllene regel, argumenterar Tucker. Det går att säga att det både börjar och slutar med det. Det går också att säga att det varken börjar eller slutar med det. Vidare utforskar Tucker, som är en stilistiskt driven essäist, hur civilisationens maktordningar sammanstrålar i lager på lager, sedan de förtryckande strukturernas begynnelser och fram till den samtida globala civilisationen med dess slutliga alienation; individualiseringens totala illusion och livets förlorade kontext. Den försvunna meningen med allt av betydelse.
Allt saknar mening utan kontext, liv kräver kultur. Och det var precis det som Woodroffe försökte stjäla från urfolken, resonerar Tucker, om någon tänkte kulturell appropriering. Men, menar han också, Woodroffes personliga motiv är ointressant. Om det bottnade i girighet, cynism, galenskap, banal ondska eller naiv tro på att en hallucinogen substans, avskuren sitt sammanhang, skulle vara någon till nytta, ändrar inget. Hans handlingar är lika fullt en del av utvecklingen, där Big Oil och Big Pharmas biopirater trängs med individer som psykologiskt inte skiljer sig från Columbus och Pizarro. Hans rovdrift manifesterades i en andlig växande turismindustri, istället för olja och guld, och där man regelmässigt och bokstavligt går över lik för att hitta sin Oneness, eller för att sälja den till olyckliga själar som söker bot mot beroenden, psykisk ohälsa och isolering i hemlandet.
Jakten på ayahuasca handlar inte om ayahuasca, poängterar Tucker, utan är bara ett av många senmoderna uttryck för en mentalitet, en idévärld, där alla människor och andra djur, kultur och natur, är till för att exploatera. Den röda tråden ligger synlig för alla, från Pizarro till Woodroffe. Hon sa nej, det borde ha räckt.
Som politisk stridsskrift till formen av en historiskt svindlande poetisk essä har författaren utmärkt väl lyckats belysa sambanden mellan de maktordningar som utplånar de sociala och ekologiska sammanhang inom vilka vi har en chans överleva. Jag hade önskat mer utvecklade resonemang kring flera av bokens parallella spår, till exempel rörande nomaders mobilitet och kulturers resiliens, så här i den globala kollapsens tidevarv. Men det är kanske en missriktad kritik mot ett verk som i övrigt och så brett resonerar om våra grundläggande livsvillkor och med civilisationskritik som få vågar applicera, trots att megamaskinen utplånar livet på planeten.
Olivia Arévalo är död, och jorden är döende. Hon hade rätt, han hade inget där att göra.
Nästa gång du möter någon som tror att en hallucinogen substans på egen hand ska fixa de egna eller världens problem, ge dem den här boken. Och om du någon gång får för dig att åka på ett retreat som utlovar exklusiva möten med gud på en yogamatta i ett rus av ayahuasca, läs den här boken först.
info@opulens.se
