ROMAN. ”Pia Raattamaa Visén har skrivit en berättelse på mättad prosa och det som är starkast är den utsökta gestaltningsförmågan, utmejslingen av karaktärerna,” skriver Bo Bjelvehammar.
Sammanflätning av Pia Mariana Raattamaa Visén
Albert Bonniers förlag
Författaren Pia Mariana Raattamaa Visén är född i Muodoslompolo i Tornedalen, men bor nu i Hälsingland. Hon undervisar i språkdidaktik på Stockholms universitet
2019 debuterade hon med romanen ”Där rinner en älv genom Saivomuotka by”.
Nu har hon skrivit ”Sammanflätning”, en tornedalsk berättelse, där vi får ta del av fem generationer kvinnors liv.
Det är liv som genomsyras av samisk kultur och ett samiskt sätt att leva, för att förstärka berättelsen, finns det inslag av både samiska och meänkieli.
Kolonialt förtryck
I centrum står Frida, som närmar sig livets slut, bredvid och nära henne lever döttrarna Anna och Lis-Mari. De har mycket gemensamt som historia och kolonialt förtryck och så allt det andra, som är nära. Skogen, myrmarken, fjället och vattnet. Naturen är nära och inpå, dagligen med dofterna och färgerna, med växlingarna och förändringarna.
En skör människa
Men det finns en sak, som överskuggar allting annat, det är Fridas mormors öde.
Ingá föddes i Karesuando socken och hennes liv blev svårt på olika sätt, det var det med nerverna som ställde till oredan. Hon var en skör människa.
Ingá bemästrade sin oro och ångest med arbete, ständigt hade hon något för händerna. Till slut orkade hon inte längre.
Det nya hospitalet
Det blev transport bort från familjen, hon kom snart till Furunäsets sjukhus, ett nytt hospital i Piteå. Hon levde där till sin död 1928, trettio år i institutionsmörker.
Det fanns då endast långvariga terapier med låg verkningsgrad – Ingá fick bära olika etiketter som schizofreni och hysteri. Den värsta sattes bortom medicinen – ”sinnesslö lapp”.
Ett tomrum svårt att bära
Men såret, hugget och revan var något annat, Ingà fick ingen grav, det fanns inget ställe att gå till, ingen kunde berätta var hennes kropp blivit av. Det tomrummet var svårt att bära och gjorde sig ständigt påmint. Det fanns tecken på att hon fanns i närheten, genom rop, både från myrmarken och ifrån tjärnens klarhet.
Ingás liv är för alltid, sammanflätat, sammansatt med den övriga familjen. Men den sista stenen saknas, det är grundstenen. Att föras tillbaka till ursprunget.
Pia Raattamaa Visén skriver en mättad prosa
Pia Raattamaa Visén har skrivit en berättelse på mättad prosa och det som är starkast är den utsökta gestaltningsförmågan, utmejslingen av karaktärerna. Över det rika landskapet vilar det stora vemodet.
bo.bjelvehammar@opulens.se
