HISTORIA. Åke Johansson konstaterar att Pia Karlssons bok ”På spaning efter Ilse” blir en resa in i en tid då inte minst ungdomen och arbetarrörelsen stod upp för drömmar om ett bättre liv. Han skriver också att det finns mycket att lära av det förra århundradet. ”Hur ska demokratin försvaras? Hur ska krig och fascismen bekämpas?”
På spaning efter Ilse av Pia Karlsson.
Oktoberförlaget
Pia Karlsson hade lärt känna Ilses son under skoltiden i Stockholm. När de gifte sig blev Ilse hennes svärmor. Efter skilsmässan tunnades trådarna dem emellan ut, men hon kunde aldrig släppa denna energiska kvinna.
Nu kan jag se henne på omslaget till Pia Carlssons bok På spaning efter Ilse. Hon har ett vackert leende. Det är svårt att ana att hon var känd för sitt heta humör.
Ilse Karlsson, född Weil i Bludenz i Österrike-Ungern strax före första världskrigets utbrott, finns med redan i författarens förra bok Anna-Pia, Ronny och GW En klassbok. Nu har hon med hjälp av minnen, resor, arkiv, böcker, tidningar och samtal gått vidare med en bok där Ilse får stå i centrum. Men hon är inte ensam. Med Ilse, den engagerade socialisten och judinnan som flydde till Sverige 1936, följer många människor och en spännande mosaik av Europas omskakande och brutala 1900-talshistoria i denna bildningsfyllda skildring.
Pia Karlsson berättar om ett Österrike-Ungern, där Ilse Weil liksom många andra socialister och judar fanns på de inhemska fascisternas listor. Efter det för mig tidigare okända inbördeskriget 1934 förbjöds arbetarpartierna och judar togs ifrån både arbete och bostäder. Många gick i exil eller dödades av landets fascister. Efter det nazistiska Anschluss 1938 bröt helvetet lös fullständigt, då byggdes nämligen ett 50-tal koncentrationsläger i Österrike.
Ilses syster Gerta lyckades ta sig till England, men hennes mamma hamnade i lägret Theresienstadt och pappan i Dachau. De överlevde och alla fick senare hjälp att ta sig till Sverige, pappan dock i så svår kondition att han dog redan innan världskrigets slut.
Judisk historia
Pia Karlsson tar oss också med i den judiska historien, med Ilses släkt och den socialistiska Bund-rörelsen. Intressant att läsa om både den sionistiska rörelsen och om socialistiskt orienterade kibbutz-försök . Vi får också läsa om antisemitismen.
Mer än 5 000 österrikare flydde till Stockholm. Ilse och hennes man umgicks privat med flera av dem. Bland andra Bruno Kreisky som blev förbundskansler i Österrike, och flera som senare blev ledande socialdemokrater i Stockholm som Hjalmar Mehr.
Det var inte lätt för judar att få stanna i Sverige. För Ilses del var bröllopet en genväg. För andra gällde ett kortvarigt tillstånd, helst skulle man redan innan ankomst kunna visa att man hade en biljett för resa till ett annat land. Att komma till Sverige som jude blev också svårare när det i nazistyrda länder infördes ett J i passen. Ilse försökte på olika sätt söka inresetillstånd för mamman och pappan till Sverige, men ansökan avslogs flera gånger innan de fick komma hit och då på tillfälliga tillstånd som måste förnyas.
Ilse lärde sig snabbt svenska, fick arbete på Konsumentkooperationen och blev tidigt aktiv i SSU, där hennes man, Arne, redan var engagerad. Vi får följa henne och kamraternas verksamhet som till stor del består av stöd åt antifascister runt om i Europa. De samlar in pengar för att stödja motståndet runt om i Europa. På alla möten fanns det plats för kultur, sång, poesi eller teater.
Ilse hade liksom Arne många uppdrag. Hon var särskilt aktiv i Spanienhjälpen och flyttade under en period till södra Frankrike för att upprätta barnhem för spanska barn som behöver hjälp.
Solidaritetsarbete
Många svenskar engagerade sig i solidaritetsarbete. Svenska Spanienhjälpen samlade in flera miljoner kr. Pengar som bland annat gick till ett svenskt-norskt sjukhus i Alcoy i södra Spanien, där regeringstruppernas soldater och civila vårdades av skandinavisk personal, tills italienska bombplan satte stopp för verksamheten. Pia Karlsson betonar att detta solidaritetsarbete, där majoriteten var kvinnor, oftast glöms bort vid sidan av de drygt 500 svenskar som stred med vapen i hand för demokratin.
Ilses man gör en viktig insats i Tyskland för att hjälpa motståndsmän och -kvinnor under andra världskriget. Han blir kvar i Tyskland efter kriget, som hjälparbetare bland alla människor som saknar både arbete och bostad.
När Arne dör tragiskt under ett försök att köra hjälpbehövande ut ur landet, är Ilse gravid. När Ilse senare arbetar för Spanienhjälpen i Frankrike är det systern och Ilses mamma som tar hand om pojken i Ilses lilla lägenhet i Björkhagen. Ilse kommer att bo tillsammans med sin syster i den lägenheten i nära femtio år.
Kärleken
Mitt bland alla berättelser om krig och politik känns det bra att få läsa att Ilse också fick uppleva kärleken. 1948 ordnar hon en utställning i Oslo och Stockholm med spanska konstnärer i exil. Hon hade sedan en långvarig relation med en av dem. Han bodde i Paris., men de träffades ofta. Ibland kom han till Ilses och systerns lägenhet i Björkhagen eller till deras sommarhus på Adelsö.
Med ”På spaning efter Ilse” berättar Pia Karlsson mycket om både människor och om tiden. Läsningen väcker dessutom många tankar kring detta dramatiska århundrade. Hur skulle Europa ha sett ut om till exempel de tyska socialdemokraterna fortsatt vägra att stödja den tyska militärens upprustning inför det första världskriget? Om Västeuropas länder hade stött den spanska regeringen mot Hitlers och Mussolinis fascister? Eller om austromarxisterna kunnat stå emot fascismen i Österrike?
Den röda tuppen
Boken kan också fungera som spegel in i vårt århundrade. Det finns mycket att lära av det förra århundradet. Hur ska demokratin försvaras? Hur ska krig och fascismen bekämpas?
”På spaning efter Ilse” blir en resa in i en tid då inte minst ungdomen och arbetarrörelsen stod upp för drömmar om ett bättre liv. Då man ännu tänkte att en dag skall den röda tuppen ändå lyckas besegra den svarta.
info@opulens.se
