CORONATANKAR. “Trots alla globala och lokala brister med hanteringen av coronaviruset är det ändå tack vare den globalisering som pågått sedan 90-talet som mänskligheten undviker en ännu större katastrof.” Vladan Lausevic har läst Johan Norbergs Viruset och världen – Är det nu globaliseringen dör?
Viruset och världen – Är det nu globaliseringen dör? av Johan Norberg
Volante förlag
För drygt en månad sen stannade jag precis intill portentrén. Några minuter tidigare hade jag tittat på Rapport med mina föräldrar och drabbades på vägen hemåt av en äcklig och illamående känsla som gick rakt från magen upp i halsen. En känsla att något dåligt var på gång, att man är isolerad och att det råder panik. För ett ögonblick befann jag mig inte längre på gatan utan i källaren i mitt barndomshem i bosniska Teslić, i väntan på att artilleribeskjutningen skulle upphöra.
Våra minnen och erfarenheter kan aktiveras när vi ställs inför en kris. Men allt var inte bättre förr. ”På Facebook är man aldrig ensam” säger sociologen Zygmunt Bauman. Livet kan upplevas som vackert även i kristider, om vi har viljan och möjligheter till det. Den reflektionen fick när jag låg i sängen vid den inspelade kaminbrasan på tv-skärmen och läste Viruset och världen – Är det nu globaliseringen dör? av Johan Norberg.
Norberg senaste bok som är på blott drygt 20 sidor känns till en viss del som en förnuftig instruktionsmanual. I boken får man även ta del av författarens egna erfarenheter av att drabbas av ogenomtänkta och ineffektiva åtgärder i USA där regeringen, liksom fallet är i Europa och på andra håll i världen, ägnar sig åt säkerhetsteater och beslut utan vetenskaplig förankring. Pandemier är inget nytt i historien men det nya är hur människor väljer att agera i en värld som är mer sammanbunden och digitaliserad än någonsin tidigare.
Pandemier och svåra kriser, menar Norberg, aktiverar den ”inre nationalisten” i oss. Vi blir mer auktoritära och hysteriska samt söker efter ”starka ledare” och drakoniska åtgärder. Men kristider är också innovations- och kreativitetstider där människan har förmågan att skapa bättre lösningar och rena underverk. Exempelvis menar Norberg att vid sidan av all retorik om undergång, konspirationsteorier och auktoritära tendenser är det också så att coronapandemin hanteras mer effektivt och snabbare än någon annan pandemi tidigare genom historien.
Trots alla globala och lokala brister med hanteringen av coronaviruset är det ändå tack vare den globalisering som pågått sedan 90-talet som mänskligheten undviker en ännu större katastrof. Bland annat eftersom individer och institutioner, som forskare och hälsomyndigheter, är bättre sammankopplade och kan samverka genom sina nätverk.
Utöver digitala samband har det också visat sig viktigt med fysiska samband mellan människor. Den ökade rörligheten efter kalla kriget har gjort det lättare för människor att utveckla bättre resistensförmåga och immunitetsförsvar genom exponering för olika bakterier, mikrober och organismer.
En annan viktig poäng som författaren understryker är faktumet att det är ”försörjningsförmågan” som är en avgörande faktor för att hantera pandemin. Visst kan mer göras för lokal självförsörjning eller tillverkning men ingen stat kan eller bör, inte minst på grund av miljöskäl, på egen hand tillverka all relevant utrustning som handsprit, respiratorer eller mediciner. Istället visar Norberg varför individernas och företagens roll är viktig i takt med att marknadens aktörer måste hitta nya lösningar och tänka om i sina verksamheter.
Globaliseringen är alltså inte död även om det finns många i världen som önskar sig det. Men det farliga med sådana förhoppningar och nationalistiska resonemang är att om fortsatt global utveckling och världens integration ”dör” så ökar också risker att fler människor dör. Som Norberg skriver:
Den pågående pandemin blir därför ett viktigt globalt test av vår beredskap, som kommer att lära oss vad som fungerar och vad som inte gör det. Den kommer hjälpa oss att vara bättre förberedda nästa gång, och kommer kanske rädda många liv när Döden åter knackar på.
En pandemi som corona gör att hela världen delar ett gemensamt problem, vilket också ger oss valet att vara solidariska och medvetna i ordens mest universella mening. Och precis som det är viktigt med återuppbyggnad och progression i samband med att ett land eller en stad drabbas av en viss katastrof är det lika viktigt att återbygga världen. I den utvecklingen kommer öppenhet att vara vår styrka.
vladan.lausevic@opulens.se
