ESSÄSERIE. ”Om liv och litteratur” är en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.
Inte fördummas av andras eller egnas kloka ord. Förmiddagens arbetsglädje har ingen giltighet för eftermiddagen. Var misstänksam redan från början!
Det går att förändras, utvecklas. Om den trygghet – överlåtenhet – finns då mening och nyhet förlorats, och man kan släppa taget. Det går att välja sitt liv. I strömmen, mot strömmen.
Det viktiga att emellanåt vara avspänd – furiren, kusken –, avslappad in i märgen. Som om det på eftermiddan när jag somnat till – och celler repareras och byggs i kroppen – det fanns någon som väntade, någon som vill dig väl.
Du har slumrat till. Vaknar. Vad är klockan? Var är jag? Du ska åter haka in i ditt liv – den sekunden erfar du frihetens och valets möjlighet.
Skänka bort – ”aristokratiskt”, utan ägandebehov. Ta emot, i samma anda.
Motiv, som i jazzen, med en närvarande nyhet. Och – allt kan du inte säga på en sida. Men i varje bild finns en skärva av allt.
Vad Bengt Nerman ser i sin Ljungquistbiografi:
hur mycket personlighet och bakgrund betyder
mening fås genom en trohet (BN blir så trogen sin bakgrund)
ett sätt för livet att ”ta mening” beror på sådana förbindelser.
Och den stora berättelsen? Vår historia?