Om liv och litteratur – Del 3

ESSÄSERIE. ”Om liv och litteratur” är en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.

”Rien d’excellente se fait qu’à loisir.” 
”Il faut travailler avec acharnement, d’une coup.”
André Gide

Det finns människor som inte finner sig tillrätta i den vanliga gemenskapen; de känner sig som ”utomjordingar”, och antar först att felet finns hos dem själva. De spanar efter likasinnade och efter förebilder. De blir lätt entusiastiska under diskussioner om litteratur; de älskar att läsa författarbiografier. Men om de haft ett nöje av att glänsa i sällskapslivet blandas det snart med olust och skam. Vanliga yrken framstår som enformiga autostrador mot framtiden. De söker sitt mörker, en fast mark att stå på, något som ger livet mening. En annan vardag, ett liv som är äventyr och experiment. Där andra hungrar efter villa och bil och en tjock plånbok hungrar de efter erfarenhet.

Dagen tillhör alla. Vi söker alla lyckan. Och vi vet inte när vi, som en gång gick varann förbi, kan mötas.

Men att ”utomjordingen” skulle söva sig till anpassning vore våld på hans natur och karaktär, en amputation.

Hos en del tonåringar finns en rörelse från sällskapslivet, det omöjliga, den utestängdes omöjlighet, till litteraturen, konsten. Sedan, som fullt möjligt, i en bevarad hunger efter erfarenhet: en rörelse där konst och vardag samspelar.

För att ge intuitionen material är iakttagelse och intelligens oumbärliga.

Vi behöver det kronologiska minnet. I biologi och fysik gäller kausalitet. Men för erfarenhet behöver man ju vattenpasset, uppfattandet av de punkter då man är som mest levande och där söka sin funktion! En sin möjlighet att bli social. Kausalitet utan förbindelse med ett personligt erfaret leder till ytliga lösningar, upprepning, repetition. Du står stilla! Och som en fluga studsar du mot den stängda fönster­rutan medan rutan bredvid står öppen.

För att komma tillrätta med en fråga fordras en kombination experiment och begrundan; experience and awareness (Greg Johansen). Att pröva, och sedan söka bli medveten: koncentrera sig på en fråga, ett dilemma – bakomliggande möjliga orsaker – och sedan vända sig från frågan och låta den få sitt svar i det omedvetna.       Som Chuang-tses styckmästare när kniven slagit mot något hårt. Göra något annat. Chuang-tses styckmästare behövde aldrig slipa kniven.

Förhålla sig till varje erfarenhet som till något positivt. Egentligen är det vad Carl Jonas Love Almqvist syftar på i Den svenska fattigdomens betydelse: inte söka fattigdom, lika lite som lidande eller svårigheter, men ha beredskap för både det ena och det andra.

Om viljan får fäste finns oberoende av dikeskörningar kontinuiteten. När det är som svårast är en ny och bättre väg som närmast.

Viljans fäste – och det kvinnliga. Hjärtat har dubbel förtöjning: vid livsviljans realiteter, och vid ett ”hinsides”, vid en ”evig” ro.

Riktlinjer. Men livet är ingen linje. – Att som människa i en tillvaro som kan vara krig – och där det oväntade kan hända –  ha tillgång till hjärtefynd och till havsstrand.

Din viljas inriktning. Resten är förnuftets och intuitionens sak. ”Den helige ande ber för oss.”

Jag söker en bildning som inte räcker ”lång näsa”  utan ger en lång blick som låter människor vara. Inte missionerar. Det finns en sorts bildning född ur ”olyckliga omständigheter”, ökenvandring.

I strömmen, mot strömmen.

Rotslaget med frön i tillfället blommande.

Det finns en handfull författare och filosofer jag återkommer till. De är stora. Det är inte jag. När de går – fel för mig – finns kärleken kvar.

Idag vaknade jag med den här satsen: ”Den riktige författaren är inte intresserad av odödligheten utan av att gripa biets renässans.” To be, or not to be.

När det enkla kommer är jag där. Fortfarande. Inte äldre än arton år.