ESSÄSERIE. ”Om liv och litteratur” är en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.
”Sinnesro ger åt kroppen hälsa,
lidelser äro röta i benen.”
Ordspråksboken
Den osnutne
Fransmännen säger om den överpassionerade: ”Il a besoin qu’on le remouche un peu” – han behöver snytas! Vi talar om en ”osnuten”. Den osnutne har svårt att se, svårt att lyssna.
Den osnutne överröstar texten. Han har en bullrig själ. Majeutiker kan han inte bli. Både engelsmannnen och daoisten ser att det behövs alla sorter för att göra en värld.
Att följa en historia, sätta sig in i andra. Flykten. Flykten till den andre. Vilja ”få ut något” blockerar. Nyttan är det korta livets signum. Livet är inte kort när vi är i gott sällskap.
På det personliga planet behövs begrundandets konst, för att inte gå på grund. Ta Ellinor i Jane Austens Sense and Sensibility : i handlingsflödet är hon den som stannar upp och reflekterar. Erfarenhet får alla – den kan svida som f-n – men hon söker den erfarenhet som förändrar sinnelag och liv.
Vid lunchtid har man nått dagens höjdpunkt. Så följer nerförsbacken. Eftermiddagens uppmärksamma nerförslut. Väg till ”mognad”?
Så kommer kvällen.
Ha en replipunkt utanför tiden, där inget skyndar på – betyder att kunna skynda på utan att förhasta sig.
Tous les gouts sont selon la nature. Smaken är medfödd. Så enkelt är det. Men hjärtat står, som hos Swedenborg, utanför sådana kategorier. Det hjärta som ska överleva våren och sommaren – då man blir äldre – behöver kyla.
Starka och häftiga (säg otåliga aggressiva känsliga) temperament behöver ”mellanrum”. Sangviniker behöver starka häftiga spänningar – och ser de förra som ljumma oengagerade.
På en marxpolitiserad duk rev Bengt Nerman upp hål. Det räckte ju med att han blev en dödlig, en människa, att han fanns här, att han skulle dö, som du och jag, och hans ord blev hans. Detta är poesin.
Vår uppväxt-uppfostran skiljer sig stort från våra farföräldrars, vad det yttre beträffar. Ett elektroniskt nät är kastat över jorden, på gott och ont. Kan vi lära oss leva med det?
Blicken för det sen tidernas begynnelse sig lika har alltid funnits i poesin – ödet, stjärnorna, månen, snön, regnet. Poesin och filosofin kan föra denna blick till vår nya tid.
De ”eviga” mänskliga frågorna är alltid aktuella. De nya gudarna är också de gamla. Och min stig är min. Din stig är din. Jag går som jag går.
info@opulens.se
