USA. Lars Borghem har läst fyra nyutkomna böcker om amerikansk politik.
Supermakten: vad varje svensk bör veta om USA
Av Frida Stranne och Sanna Thorén Björling
Mondial förlag
Roligt med ett tydligt generationsskifte när det gäller svenska böcker om USA. Boken innehåller både en djupare uppskattning och förståelse för det amerikanska och en större och mera kritisk distans än tidigare försök.
Mycket är överraskande och fräscht både för nybörjaren och den vane läsaren av litteratur om USA.
The Room Where It happened av John Bolton
Förlag: Simon & Schuster
Donald Trumps säkerhetspolitiske rådgivare från 9 april 2018 till 10 september 2019 skriver inifrån Vita huset och om sina resor med Trump eller på egen hand. Boken är flitigt citerad i sommar mest som ett vapen mot Donald Trump. Bolton måste ha antecknat oförtröttligt från möten med Trump, försvarsminister Mattis, utrikesminister Pompeo, president Putin och andra höga politiker och många samtal återger han ordagrant. Hoten i världen ser han komma från Iran, Ryssland, Nordkorea och Kina i den ordningen om man ska utgå från det utrymme han ägnar åt de olika frågorna.
Bolton kommenterar också samtalen i Stockholm mellan USA och Nordkorea. Han blir oroad av att samtalen ska lyckas skapa förtroende och nå resultat som sedan Trump kan gå vidare med. Inte för att det spelade någon roll. Han var fast besluten att se till att om samtalen förde frågan framåt skulle han göra allt för att rasera det förtroendet igen.
Vad gäller Koreakriget har för övrigt M*A*S*H visats igen, nu på TV4 Guld. Underhållningsserien från 1972-1983 skulle inte oavbrutet kunna visas på någon svensk TV-kanal om inte den sporadiska skildringen eller iögonfallande frånvaron av koreaner och svarta i serien fortfarande för många framstår som naturlig. Den rasistiska komponenten i krigen mot Japan, Korea, Vietnam och framåt är en underrapporterad del av historien.
The Bomb. Presidents, Generals, and the Secret History of Nuclear War
Av Frank Kaplan
Förlag: Simon & Schuster
Boken innehåller en ingående analys av den amerikanska kärnvapenstrategin från 1945 och framåt. Här ska bara ett citat (översatt) återges: “Den amerikanska politiken har alltid varit att slå till i förebyggande syfte eller som ett svar på en konventionell invasion av allierat territorium, eller på en biologisk eller en storskalig cyberattack: hur som helst inte bara som ett svar på en kärnvapenattack.” Daniel Ellsberg drar samma slutsats i sin bok Domedagsmaskinen.
Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist och utrikesminister Ann Linde är naturligtvis informerade om att detta gäller också i Europa, men hur stor del av den svenska allmänheten vet om att i den amerikanska kärnvapenstrategin ingår det att vara den som först använder kärnvapen?
The Beginning or the End. How Hollywood and America learned to Stop Worrying and Love the Bomb
Av Greg Mitchell
Förlag: The New Press
För att urskulda att USA dödade så många försvarslösa civila i Hiroshima och Nagasaki gjorde Hollywood en spelfilm som hade premiär i början av 1947. Generalen Lesley Groves, som ledde Manhattanprojektet om att framställa atombomben, hade ett avgörande inflytande på filmen. Boken handlar om hur filmen manipulerades för att visa att atombomberna släpptes för att få slut på kriget och för att rädda japanska och amerikanska liv. Filmen visades också i Sverige under 1947 och fick titeln Början eller slutet?
Det som skiljer filmen från 1947 från den film som visades i svensk TV den 6 augusti är att några av dem som överlevde bomberna får komma till tals i den senare. Men TV-filmen försvarar de överlevandes lidande med att hundratusentals japaner och amerikaner slapp sätta livet till och att atombomberna fick slut på kriget. Forskning och dokument i amerikanska arkiv visar att detta är lögn. Invånarna i Hiroshima och Nagasaki som drabbades så hårt av det amerikanska experimentet kan ännu en gång 75 år senare för svenska TV-tittare användas till att visa att experimentet var nödvändigt.
info@opulens.se
