AKTUELL. “När Sergej Lebedev introduceras i Sverige har han en kvartett romaner om den sovjetiska historia som ännu formar dagens Ryssland. Nu släpps den första Vid glömskans rand på svenska”, skriver Mats Granberg.
Vid glömskans rand av Sergej Lebedev
Natur och Kultur (2017)
Översättning: Nils Håkansson
Historien är bara 100 år. Åtminstone om man får tro den tonårige berättaren, Sergej Lebedevs alter ego, i hans andra roman som på engelska heter The Year of the Comet (översatt av Antonina W. Bouis och utgiven på New Vessel Press).
Historien, den ryska, börjar med revolutionsåret 1917 och 1986, då romanen utspelar sig, håller historien på att ta slut. Som ett järtecken passerar Halleys komet jorden, skogarna fylls av desertörer från Afghanistankriget och reaktorbranden i kärnkraftverket i Tjernobyl är bara en av de katastrofer som samma år drabbar den sönderfallande sovjetiska industrin.
Allt detta avtäcks inför berättarens egna ögon, låt vara att han letar efter spår och tecken som visar att världen är något annat än den han upplevt under sin barndom. Den hundraåriga Sovjeterans sammanbrott börjar i det lilla, hos mormor och farmor.
Varför reciterar mormor Tanya, med adlig börd, ibland några rader ur Pusjkins dikt “Ruslan och Ljudmila”:
”Why are you mute, field?
Why overgrown with grasses of oblivion?”
Och varför har hon en brun bok med blanka sidor som hon tar fram då och då, oförmögen att nedteckna någonting?
Omkring farmor Maras datja överger grannarna sina hus för att aldrig återvända. Hennes grannar flyttar plötsligt till Israel och de som flyttar in har inget till övers för byns sovjetiska struktur och traditioner.
Allt, precis allt, håller på att förändras.
The Year of the Comet har samma struktur som Sergej Lebedevs första roman som på engelska heter Oblivion men i den första svenska utgåvan på Natur och Kultur och i Nils Håkansons översättning har den fått titeln Vid glömskans rand.
Även här är det en ung berättare, som genom en närstående eller bara symboliskt anhörig blir indragen, införd, ja nästan bokstavligen smittad av en förträngd historia från Sovjettiden, något man talade tyst om eller helst inte alls: Andre Farbrorn hade en position i den mäktiga sovjetiska makt- och våldsapparaten. Som vuxen och utbildad geolog – precis som Sergej Lebedev själv – följer han spåren österut och norrut, till Sibiriens övergivna fång- och arbetsläger och de samhällen som växte upp kring dem.
Det är som om Sergej Lebedevs bägge berättare hamnar i en ny omloppsbana: bakom det nya Ryssland finns det gamla Sovjet. Eller som det heter i The Year of the Comet: ”The summer was over, having stolen years of my life ahead, making them empty and almost unnecessary”.
De båda romanerna är första hälften av en kvartett som handlar om Lebedevs egen familjs historia, och dess öde under den hundraåriga historien. I hans familj finns både bönder och adel, en sammansättning som bara revolutionen kunnat göra möjlig. Tre av romanerna finns på tyska, två på engelska och nu kommer alltså den första på svenska.
Ett skäl till att Sergej Lebedevs romaner fått sådan uppmärksamhet är att han är den första unga ryska författare som skrivit om Sovjets mörka historia. Det är inte så märkligt att han uppmärksammats och prisats av 2015 års nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj, vars stora verk sammantaget bildar en krönika över Sovjetmänniskan.
I västvärlden har vi grundligt fått lära oss vad Sovjetunionens samhällsbygge ledde till. En äldre generation har läst den tidigare nobelpristagaren Alexander Solsjenitsyn och kanske till och med Varlam Sjalamovs berättelser, en vittneslitteratur från Gulagsystemets värld. Men i Ryssland, där historien handlar om kampen och segrarna för en framtida utopi, sätts inget ljus på de mänskliga, demokratiska, ekonomiska och ekologiska katastrofer som var Sovjetunionens verkliga arv.
Nu kommer Sergej Lebedev till Sverige – Författarscenen i Malmö, Litteraturscen Östergötland i Norrköping och Sthlm Literature på Moderna Museet – med Vid glömskans rand. Men hans författarskap är inget randfenomen, bortom glömskan finns de gamla historierna kvar. Sergej Lebedev skildrar dem ur sitt perspektiv. Här börjar ett stort författarskap.