ROMAN. ”Den lättar på berättelsens tyngd. Den gör vardagen till bild. Den gör livets prosa till poesi.” Det skriver Arne Melberg som läst romanen ”Jorden under oss” av Alice Birgitta Godske.
Jorden under oss av Alice Birgitta Godske
Spleen Nordic
Jorden under oss heter en stor roman nyligen utkommen på förlaget Spleen Nordic. Författare: Alice Birgitta Godske. Det lilla förlaget gör därmed en stor satsning och informerar oss om att Godske är verksam som fotograf och lärare, samt att detta är hennes första bok och att hon arbetat med den i 20 år.
Romanen handlar om Alva, som växer upp på en gård på Söderslätt i närheten av Skurup och Ystad. Obestämd tid – ungefär andra halvan av 1900-talet. Där finns besvärliga föräldrar och två bröder. Alva tar över gården efter föräldrarna, en bror är kvar och hjälper till. Där finns också den barska grannen Helga, där finns Konstnären, som dyker upp under en period, där finns kyrkan och prästen och ett litet myller av närboende. Alva känner många, hon beundras av en del men verkar aldrig få någon intim vän. Alva blir gammal. Hon arbetar hela tiden på gården.
Lätt, luftig och poetisk roman
I detta minimala referat verkar romanen högst konventionell men den liknar ändå ingenting annat. Den står förstås i en tradition som kan förknippas med ett lantligt och traditionstyngt Skåne, alltifrån Ola Hanssons lokala berättelser, Hans Larssons Hemmabyarna, fram till Birgitta Trotzigs romaner. Just till Trotzig finns det nog förbindelser men också kontraster: där Trotzig är mörk är Godske ljus. Och hon skriver inte med något tätt och tungt episkt flyt, i stället lätt, luftigt, poetiskt.
Romanen består faktiskt av en lång serie texter som närmar sig prosadikter, i stort sett lika många som antalet sidor: 472. Dikter som också kunde kallas bilder: fotografens / författarens många bilder. De hänger förstås ihop och bildar en episk linje men varje text kan också läsas var för sig. Därtill kommer ett tiotal svart-vita foton: dessa visar oftast ett tungt landskap, någon gång med anspelning på Caspar David Friedrich. Fotona kommenterar förstås texten men bildar också kontrast: bildernas tyngd och mörker mot texternas ljus.
Ett par exempel på Godskes ordkonst
En sida kan bestå av några rader som säger något om Alva och vad som kan hända när Alva besöker en granne:
”DET FINNS STUNDER när orden virvlar som löv runt henne, när hon vågar stå kvar, när hon vågar se det hon ser, så självklart, just så.
Tårtan gled av fatet, hamnade på bordet mellan gästerna, kvinnan reste sig, tog barnet och försvann.”
Och en sida kan vara ännu sparsammare med text och bli till en självständig prosadikt:
”DET KOM NÅGON i trädgården.
Han stod där.
Det kom ingen i trädgården.
Det regnade inte på tvätten.
Regnet kom inte.
Han kom inte.”
Som exemplen visar inleds varje sida med några versaler: de fungerar som rubrik och gör varje sida till en självständig enhet. De flesta sidorna innehåller förstås mer text än dessa exempel. I något enstaka fall går rentav texten in på nästa sida. Att varje sida är en självständig enhet, ofta glest besatt med text, bidrar ändå till huvudintrycket av denna märkliga roman: den består av poetiska bilder, en serie text-bilder med med ljus och luft.
Romanen ansluter till en litterär tradition
Där finns förvisso rikligt av allt som man kan vänta sig av en roman om den ensamma kvinnans liv på en gård i Skåne: den tjuriga pappan, de besvärliga bröderna, vardagens slit, sämja och osämja med grannar, kyrkans och prästens betydelse, ansatser till närmanden av några män. Och så denna Helga, som både är uppskattande och uppfordrande och vars labila sinnelag bäddar för katastrof.
Här finns alla komponenter till en storslagen familjeroman om livet på Söderslätt. Det finns förvisso en stark litterär tradition för just sådana romaner: inte bara Trotzig utan också Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson, Kerstin Ekman, Sara Lidman… Godskes märkliga roman ansluter till en sådan tradition. Men den avviker också för att göra något som slår mig som märkvärdigt nytt. Den lättar på berättelsens tyngd. Den gör vardagen till bild. Den gör livets prosa till poesi.